Den blomstertid nu kommer!

Det känns som om det inte har gått så många år sedan min första skolavslutning. Jag satt där iklädd en ljusblå bäckeböljaklänning och med liljekonvaljer i en vas på bänken. Skolan var belägen mitt ute i skogen i en liten by som heter Bäckegruvan. Så vitt jag minns så var det aldrig tal om nedläggning av denna skola. Vi åkte taxi från vår egen by, som också hade en skola. B-skola, tror jag att det kallades .Där undervisades alla årskurser samtidigt, av en lärare. Hur han bar sig åt begriper jag inte, men att det blev vissa brister i lärandet, har jag märkt på äldre dar". Det fanns skolor överallt. Även en söndagsskola , med en flanellograf och en sträng lärare. som inte tyckte om att vi vände upp och ner på Jesus och lärjungarna, eller lade häftstift på orgelstolen. Konstigt! Min fröken i småskolan var en mycket sträng och missnöjd dam. Jag tror att hon egentligen inte alls tyckte om barn. Pekpinnen användes ofta och orättvisorna haglade. Jag minns särskilt när hon skulle visa upp sin nyinköpta bil. Alla barnen fick gå runt bilen, med händerna på ryggen. Åh, vad fin! skulle man säga. Ju flera gånger, desto bättre. Att röra bilen var förenat med livsfara. Magistern i B-skolan var kedjerökare. Han fanns nästan aldrig på plats i skolsalarna. Han var ute och rökte. Fingrarna var gula och han hostade högt och ljudligt till allas fasa. Av honom lärde man sig olika cigarettmärken, vad man nu hade för nytta av det. Ja, man fick en skolstart som skiljer sig en hel del från dagens . Nu kan man repa bilar med spikar utan att få något straff, och om någon lärare skulle använda pekpinnen som vapen, så är det tack och farväl. Tiderna förändras ! Både på gott och ont. Det känns ändå sorgligt att så många byskolor läggs ner. Det ska sparas och sparas! Varför kan det inte finnas en valfrihet när det gäller våra barn? Alla barn mår inte bra av att gå i stora, opersonliga skolor. Inte heller att åka skolbuss i flera mil . När jag började i realskolan i Lindesberg, så åkte jag buss  i  tre mil. Samma chaufför i alla år. Han blev inte yngre. Det kändes tryggt ända till han en dag  krockar på ett backkrön och säger:" Här har jag aldrig mött någon förut"!
 
Ha en härlig sommar!!


Kommentarer
Mia Nilsson Johansson

Killiga backen...backen med kurva mellan Gammelbo o Ramsberg? Låter troligt. Kram Mia

2013-06-19 @ 23:04:47


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

kikkipalerud.blogg.se

Kåsör och undersköterska. Farmor och mormor till 12 barnbarn. Tidigare kåserat i T-Bladet, m.fl tidningar. Har 2010 fått en bok utgiven, innehållande ett antal av mina samlade kåserier. Skriver även dikter och tal till fester, bröllop, mm.

RSS 2.0