Jag har fått ny kyl och frys! Jag blev lovad att bli uppringd dagen innan för att hinna tömma de gamla utslitna, men så blev icke fallet. Som den nattmänniska jag är så är jag oftast inte klädd före klockan tio på förmiddagen, utan hasade runt i mitt zebramönstrade, urtvättade nattlinne, intet ont anande. Lille Ludde som med glädje antagit mattes fula ovana, sov djupt, när dörrklockan ringer. Vem ringer på den här tiden? Måste vara maken som har glömt nyckeln. Nej då! Det var inte maken. Det var en ung gänglig grabb som påstod att han skulle byta mina vitvaror. " Det går inte, stammade jag. " Ni skulle ringa före!" Jag måste tömma alla skåpen!" Han vred sig oroligt när han skådade min urblekta skapelse, med zebran i centrum. Håruppsättningen stod som en gloria på hjässan och allt var plötsligt ett kaos. " Du kan ta det lugnt, sa den vänliga grabben. Jag väntar! Ludde var nu på väg uppför grabbens byxben, och det gjorde inte saken bättre.

Till verket. Frysen innehöll diverse överraskningar. "Kan man äta kyckling fileer från tvåtusentvå, eller en gammal gädda från slutet av nittonhundratalet? Det går säkert bra. Jag sparar dessa. Allt kastades i en stor säck för att hålla kylan. Vidare till kylen. Varför har man fem flaskor ketchup när man inte brukar detta? Varför växer det mossa på morrötterna som ligger bortglömda i grönsakslådan. Varför? Nu ringer det på dörren igen!! Jag blir galen! Utanför står den gänglige med ett stort frysskåp. " Hur går det, undrar han." " Jag har nu en puls på etthundraåttio och svåra svettningar. Bra! ljuger jag. Bara överskåpen kvar!! Samtidigt hör jag ett kvidande från lille Ludde som fått en Tupperware kanna i skallen. Resten av plastburkarna rasade ut över golvet. Hundratals. " Du kan ta det lugnt säger han igen, den gänglige. Hur f-n ska det gå till? Du står ju här och väntar med dina skåp!

Slutet gott allting gott! Hem kommer maken, intet ont anande. Han har varit hemma i tre timmar innan han märker att skåpen är utbytta. Otroligt!

Jag kan inte virka. Jag kan inte sticka. Jag kan inte sy, men jag kan sjunga! Inte bara barnvisor och psalmer, utan också betydligt vassare saker. Hårdrock! Har på ålderns höst fått ett någorlunda seriöst erbjudande att visa mina talanger i ett hårdrocksband. Kanhända är det detta som fattas inom hårdrocken? En sextiofemårig brud iklädd skinnpaj och tajta jeans? Släppa ut det lilla hår man har kvar, och rocka loss. Kan Ossi Osborn så kan väl jag! Visserligen haltar vi båda fram med slitna knän, men rösten håller än. Eftersom barn och barnbarn åker land och rike runt till olika festivaler, så borde de bli stolta över att ha en farmor och mormor som vågar satsa.

När jag berättade om erbjudandet för dessa de mina, så bleknade de. Skämtar du farmor? Tänk på ditt hjärta!

Samtidigt tyckte ja mig se beundran i deras uttryck. Tänk Er själva. Att ha en farmor som sjunger hårdrock!

Nu tror jag mig inte om att kunna konkurera med dessa vackra brudar som ingår i bandet, men jag får väl dra till med min erfarenhet och pondus som är så populärt bland oss gamlingar. Maken som under fyrtiotre års äktenskap har insett mitt behov av bekräftelse, suckar tungt. För att slippa vidare diskussioner så säger han:" Jag såg att de sålde billiga skinnställ på Myrorna!!

OS är över oss. Man klagar icke. Under tre veckors tid är detta den enda motion man får. Vilken motion sen".

Det var otroligt jobbigt att ta silver två dagar i rad.  Jag brukar hålla reda på våra svenska åkare, men den här gången hade jag missat Kjell Olsson. Han var med från första stund och låg i första klungan.

- Är Kjell Olsson en inhoppare ? frågar jag maken. Vem? Kjell Olsson! - Han ligger före Hellner"! Jäklar vad han kör. - Vem pratar du om? Han vaknar till i fåtöljen med ett ryck. Kjell Olsson, säger jag! Var är han? Jag ser ingen med det namnet . - Det kanske är en norrman? Hette han Olssen? Nej, Olsson! Nu verkar han ha tappat täten. Konstigt att inte kommentatorerna följer honom bättre. . De borde hänga med ." Underligt det här".

Plötsligt börjar maken att gapskratta. Tårarna rinner och han kan inte få fram ett vettigt ord. Har du blivit galen?

Så roligt är det väl inte? Du har tagit fel på namn, kvider han. Han heter inte Kjell Olsson, Han heter Cherosov !

Inte ens likt! Lyssna nu! Lyssna nu! De säger att Kjell Olsson har hamnat långt bak. - Hör du ?

makens ansiktsuttryck förändrades och han är plötsligt allvarlig.

Nu märks det att man har blivit gammal". Missa Kjell Olsson! Konstigt att han inte står med på resultattavlan!

Nej, nu får det vara nog ! Ska man behöva trängas med en hemmavarande gubbe som aldrig har lagat en ätbar matbit i hela sitt liv? Vad  gör karln i mitt kök? Är potatisen klar, undrar han och tar fram en stor förskärare som han attackerar den halvkokta grönsaken med. " Ut ur köket", skriker jag. Har du inte varit här på fyrtio år så behöver du inte vara här nu!!" Ja kan se framför mig hur feministerna ryser. " Är inte människan klok,! En skam för kvinnosläktet! Usch och fy! Nu kommer han igen". Får man ta en kopp kaffe? Kaffe! Före maten? " Det luktar gott här, säger den allt för vänlige maken. " Vad blir det för mat? " Det blir köttgryta och till denna en krossad potatis som en nyfiken gubbe förstört". Jag hör nu min egen röst för första gången denna dag. Vad håller jag på med. Även om maken är novisen vid spisen så måste han få en chans. Jag får väl lära honom. " Vi kan göra pannkakor ikväll! Jag lär dej, om du vill". Reaktionen lät inte vänta på sig. - Jag ska bort ikväll. - En annan gång, kanske? Ikväll eller aldrig, fräste jag. Lektionen kunde börja. - Knäck äggen! Ett hamnar på golvet och ett i den utdragna besticklådan. Andas genom näsan! Andas genom näsan och blås sakta ut, säger en inre röst. Hoppsan, säger maken. Vad svårt det här var. "Har du flera ägg"? Efter åtskilliga misslyckade försök, med olika rätter, ger jag upp. Ett hopplöst fall, bara att konstatera. Alla pensionerade gubbar behöver inte gå på matlagningskurs. Vissa passar bättre i  en skön fåtölj, framför öppna spisen med en god bok . Då får man åtminstone ha sitt kök i fred!