Härom dagen iklädde jag mig rollen som den präktiga och pedagogiska mormodern. Julbak med barnbarnen!

Med röda rosor på kinderna och ett käckt förkläde med bröstlapp, var jag redo. Trodde jag. Insåg efter fem minuter att en skottsäker väst hade varit bättre. " Jag fick mindre deg !!" " Ge mig kniven!!" Det är min kavel!! Kriget var i full gång. Minstingen på knappt ett år, mumsade saffransdeg så det stod härliga till. Kan det bero på detta att mamma fick nattsömnen störd av oräkneliga blöjbyten? Hoppsan! Här kommer en stor degklump farande genom luften! Träffar hunden Ludde med stor kraft. Tacksamt tuggar han i sig degen vilket innebär att husse får gå på promenad extra många gånger under kvällen. " Nåväl. Små fula bullar läggs på plåten. Så bedrövliga så att inte ens en mormor kan tycka att de är fina. Treåringen avslutar sitt bak med att trycka ner en halvrutten banan i sin bulle. Spelar ingen roll längre. Mormor har gett upp! Så till den grad att hon har glömt att kolla i ugnen!

Ett tjugotal kolbitar ligger utspridda på plåten. Om möjligt ännu fulare än de ogräddade.

MORMOR!!! Vad har du gjort med våra bullar? Mormor är plötsligt den stora skurken. Syskonen är helt eniga.

Varför kommer jag plötsligt att tänka på sagan om Hans och Greta, när jag känner värmen från ugnen ?

GOD JUL TILL ER ALLA!!