Idag blir det kört! Jag ska bört!

Måste bara reagera på en annons. " Sätt fart på ditt sexliv med hjälp av Rosenrot! Vad vet de om mitt sexliv? Nada.

Sätt fart! Hur i all värden menar de? Rosenrot? Vad ska man ha roten till. Det vill jag inte ens tänka på. Rosor är ju alltid välkomna, men rötter. Sätt fart! Man är faktiskt inte så snabb nuför tiden. Om nu det ska vara någon nackdel att ta det lugnt. Det enda man är stel i nuförtiden är lederna. Så det så. Vad var det nu man rekommenderade? Jo visst ja: " ROSENROT"!!

Idag har det inte hänt någonting. En grådaskig dag som bara passerat förbi. Om man nu inte tar ut bilen och åker en sväng, för omväxlings skull. Händelse nummer ett inträffade i korsningen Alnängsgatan, Olaigatan.

Gubbe med ryssmössa korsar övergångsstället vid rött ljus. Bromsarna fungerade och gubben klarade livhanken och ryssmössan. Händelse nummer två: Trädgårdsgatan, Rudbecksgatan. Medelålders dam talar i mobilen och står kvar när det lyser grönt. Bilar i kön tutar ilsket medan damen glatt talar vidare  Makens vokabulär bör inte nämnas här.Jag slet och drog i hans jacka för att hålla honom kvar i bilen. Kan jag ha räddat damens liv? Se upp för cyklisten!! Akta hunden! In på Liedels parkering. Ska öppna dörren och kliva ur när en grön Saab svänger in och parkerar ca fem centimeter från min bil. Själv är jag instängd i min lilla Hyundai. Jag är absolut inte skapt för att klättra. Åtminstone inte i en liten korean. Föraren slog med armarna   och verkade inte förstå vad jag sa.Flytta bilen! Jag sitter fast!! Än en gång drog jag i makens jacka. Sitt stilla! Vi åker! Han är en lugn och stillsam person i vanliga fall, maken. I skydd av en kaross blir han som förbytt.

Jag måste åka genom en mycket trång port för att komma till min parkering. Det är jättelätt att köra för nära väggen. Det kan hända den bästa. Två långa repor i lacken blev det! Vilken sabla otur!!

Idag har jag gjort vinterns första buklandning. Inte graciöst och vackert som en örn, utan mera likt en strandad valross. Inte i skymundan, utan på en trottoar där gemene man kunde skåda det hela. Tankarna snurrade i huvudet. Hur tar jag mig upp utan att stöna alltför högt? Har jag brutit någon del av skelettet? Vad glor dom på? Kom inte och försök att hjälpa mig! Jag vill inte ha några medlidande blickar. Ludde!! DRA UPP MIG! NU!

Pälsbollen fattar noll och lyfter på benet två centimeter från valrossen. Varför har jag inte en Irländsk varghund, tänker jag högt. Ludde blir förnärmad och urinerar nu en centimeter från offret. Samtidigt passerar en välfylld stadsbuss. Minst tjugo näsor trycktes mot rutorna, och chaffören var på väg ut för att hjälpa till. Fortfarande liggandes på magen, lyfte jag matt min ena arm och viftade bort honom. Jag klarar mig själv! Med stora besvär kom jag upp på benen. Haltande tog jag mig hem utan hjälp. Då ringer det. En kär väninna vill tala om att hon köpt halkskydd och att det är allas ansvar att ta på dessa när man går ut. Det sparar mycket pengar åt sjukvården, fortsätter hon.

Naturligtvis så höll jag med henne. Utan att berätta om mina eskapader.

Efter två jobbnätter på Usö, vill man hem till sin säng så snabbt som möjligt. Var sjutton parkerade jag min cykel? Kan jag ha glömt det? Åkte jag cykel ? Man börjar tappa förtroendet för sig själv. Irrar runt som en värpsjuk höna och letar. Nyckeln ligger i väskan! Alltså cyklade jag. STULEN? Nej det tror jag inte. Så dåliga människor kan det väl inte finnas, som snor en cykel från en personal inom vården? En som jobbar och sliter för att hjälpa. Det vägrar jag att tro. Det kanske är någon med dålig barndom som tagit den. Som aldrig haft en egen cykel? Om man nu vill analysera. En som sjungande av glädje över cykeln, susar bort från sjukhuset i rasande fart. Man ska vara förlåtande, har jag hört sägas! Inte bli aggresiv och kasta ur sig okvädningsord. Hoppas bara att jag inte hittar den person som gjorde detta. Jag såg en film härom kvällen. I huvudrollen Sean Connery. Jag vet precis hur jag ska gå till väga. Tyst och effektivt. Det ni ser i Svartån när ni går till jobbet eller joggar förbi, är inte en bäver, som många tror! Efter utfört arbete kommer jag att göra som Sean.Ta av våtdräkten, ruska på mig och ljudlöst gå från platsen.

Det är många som längtar till våren. Jag tillhör inte den skaran. Vet Ni varför? Med våren, solen och värmen så kommer de fram, de otäcka krälande varelserna som ligger och lurpassar i gräs och stenrösen. Ormarna!

Jag sitter här idag enbart tack vare min kusin Bertil, då åtta år. Vi lekte i ett gammalt stenröse och jag var en sekund ifrån att barfota kliva rakt in i ett nystan av hungriga, slingrande varelser. Bertil gav mig knuffen som förmodligen räddade mitt liv.Är det då konstigt att jag har fobi? På teve kan man titt som tätt se en käck Jonas Wahlström skrämma upp rädda och försvarslösa människor i något underhållnigsprogram. Den enda som tycker att det är kul är han själv. Jag ser ormar överallt. Det är ingen orm ! Det är en fläktrem, säger maken. Har du sett en fläktrem kräla ner i ett dike?undrar jag. Det är nog inte omöjligt, svarar han. Vet du att de föder levande ungar, hängande i ett träd?Vilka då?Fläktremmarna, säger han och så går han. Utedass är en omöjlighet att besöka. Vem vet vad som döljer sig där nere. Att plocka svamp innebär att jag hoppar runt tuvorna iklädd sjöstövlar, för att dunsa så mycket som möjligt. Det finns de som tycker att det ser löjligt ut. Konstigt!

Hissfobi! Ja tyvärr så lider jag även av detta. Åker alltid stora sänghissar om jag absolut måste åka.Där kan jag i nödfall lägga mig på golvet och gömma ansiktet i händerna. Har under åren fått mycket skäll och spydiga kommentarer. Det finns personhissar, osv. Man gör inte finger i min ålder. I så fall bara bakom ryggen. Att känna stickningar i ansiktet, kallsvett i pannan och rusningar i hjärtat är hemskt. Om man har riktig otur så lyckas det smyga in en orm eller två genom golvspringorna. Vem vet! Sådant har hänt!

Tänkte göra ett roligt avslut på kåseriet, men har lyckats tappa en havrekaka på tangentbordet. Oj, vad smulor det blev! H dt  ba! 

 

 

 

 

Idag har jag besökt ett nyöppnat loppis här i Örebro. Efter att ha synat borden med min hökblick så bestämde jag mig för att satsa på dvd-filmer. Jag fastnade genast för "Köpmannen i Venedig", med bl.a Al Pacino och Jeremy Irons. Här ska njutas av spänning och romantik! Tror nån det. Många tråkiga filmer har jag sett i mina dar, men den här tog priset. Längd 2 timmar och 15 minuter, dötid. Jag fick inte gråta och inte heller skratta en enda gång.

Naturligtvis så måste också en barnfilm införskaffas. Mumintrollen slank ner i påsen. Trodde jag. När jag öppnade fodralet så låg där en gammal Lassiefilm. Nu kan vi tala om att gråta! När den gamla Lassie hasade sig fram i en snårig skog så grät jag med ljud! Hon var skadad efter att ha fastnat i en björnsax. En mil bort satt en förtvivlad liten gosse och ropade hennes namn. Lasssssie! Laaaasssi! Kom hem! Nu bröt jag fullständigt samman. Skrek högt! Maken kommer rusande in och frågar vad som har hänt. " Det förstår du ändå inte", suckade jag.

Inte nog med det! En frisk,svansviftande, svart liten pälsboll vid namnet Ludde, trippade in och ställde sig framför sin snyftande matte.Att du inte skäms, Ludde! Här kommer du farande som om ingenting har hänt, medan stackars Lassie skadat så illa! Skäms på dej! Inbillade jag mig att han gav mig en förnedrande blick, innan han gick ut och åt ur sin välfyllda skål.  

"Det ringer! Svarar du! skriker jag till maken som låtsas att han inte hör. Efter tre vrååål, rusar jag själv mot telefonen. Det kan vara något av barnbarnen, som behöver hjälp. Det kan också vara något av barnen, som behöver hjälp med barnen. Man måste alltså svara! Telefonsvarare finns tyvärr icke installerad i detta hem,enbart beroende på nyfikenhet.Som alltid var det en telefonförsäljare. En ung driven kille som hade ett helt otroligt erbjudande till mig. Bara till mig. Jag var utvald! Helt otroligt. Att vara den första i Örebro att testa rakhyveln Softcare! Visst blir man stolt över ett sådant förtroende?Jag måste få tacka dej sa jag. Du behöver inte binda upp dej på något, fortsätter han. Han verkar en aning chockerad över min positiva inställning. Ibland blev han helt tyst . Är du säker på att du förstår vad jag säger?. Absolut! Skicka hit hyvlarna bara så fort som möjligt. Jag längtar redan! Mina uppgifter registrerades och den drivne tackade mig och önskade mig lågmält en fortsatt trevlig helg.

Är hon tokig?tänker säkert många. Inte alls. Man måste komma ihåg att dessa ungdomar oftast inte har något annat jobb att välja på. Två av mina barnbarn har prövat . Det slutade med att jag bytte elbolag minst fyra gånger för att de arma barnen skulle få provision. Jag har också ett antal dammsugare och åtskilliga paket kronikerblöjor i garderoben. Allt för barnbarnen! Jäklar! Nu ringer det igen. Om jag vill köpa avmagringspillret " Slankedank"?

Naturligtvis! Man måste värna om ungdomen! Förresten? Hur kunde man veta att jag behövde detta?

 

Den här kvällen kände jag mig uttråkad. Ingen lust med någonting. På teve lunkade några låtsasfarmare runt och hånade varandra och på en grannkanal lagades en invecklad maträtt som säkert tagit minst en dag att inhandla ingredienser till. Jag trösttuggade på min tionde marknadskaramell när dörren rycktes upp och mitt längsta barnbarn (1.90) släntrade in." Hej farmor!"Tänkte titta in och se hur ni har det! " Synneve kommer snart. Är det okej? Min kropp vaknade snabbt till liv och min obligatoriska fråga: Är du hungrig? for över mina läppar. Jag vet inte varför jag frågar detta, eftersom han alltid är

på svältgränsen. Pulsen ökade och fiskblocken kastades in i micron för upptinig. Här ska lagas fisksoppa. Dörrklockan ringer och in kommer den söta lilla Synneve. Även hon, uthungrad. Farmor lever upp och så även farfar. Det piper oavbrutet från någons i-phone, och detta härliga ljud blandas med sörplandet från två matglada tonåringar. Farfar som nu är i sitt esse, visar upp sitt senaste inköp, en gocartoverall i brandsäkert material med tillhörande kängor och handskar. Livet har återvänt.Den lilla söta har ont i magen och får av farmor en novalukol att tugga på. Frisk efter femton minuter. Även en gammal undersköterska kan bota, så det så.

Mitt i detta kommer gossen på att farmor ska börja blogga. Jag gör en blogg till dej farmor! Du kan bli rik! Han nämner antalet klick som räknas och vad jag ska ta betalt av alla annonsörer som kommer att stå på kö. Nu ringer det på dörrklockan igen. Äldsta barnbarnet vill sova över. Även denna dam är "jättehungrig". Har inte ätit sedan klockan elva. Mera sörplande.

Hur vill du ha bloggen, farmor? Sätt dit en tjock gumma som sitter och skriver, föreslår jag. " Ta ett kort på farmor bara Charlie, säger äldsta barnbarnet. Jag kan inte för mitt liv fatta vad hon menade med detta.

Nu har lugnet lagt sig och bloggen är på plats. Delvis. Jag utnämner mig själv till din manager, säger en och nittio.

vill ha en viss procent när du blir rik som BlondinBella. Vem är det, frågar jag.

Bry dej inte om det du farmor, svarar han. Kommer du ihåg hur du loggar in??