Vi har haft fest !  Personalfest ! Så roligt att få se sina arbetskamrater i glittrande blåsor och decimeter höga klackar. Man tror inte sina ögon när man ser sig omkring. Vi som annars gömmer våra kroppar i prasslande gröna kläder och till detta en fantasilös mössa och munskydd, har kommit ut ur garderoben. De få herrar som deltog var inte ett dugg sämre. Vackra västar och slipsar prydde dessa kavaljerer. Kvällens överraskning . Dragshow! In på scenen dundrar fyra fantastiska damer, herrar, mimande till gamla slagdängor. Proffsigt till max!

Men nu ska vi dansa, brudar! hojtade någon. Kom igen! Under vinets inverkan kommer vi loss. Man blir vig som en elitgymnast. Böjer den gamla kroppen som inte intagit dessa övningar på flera år. Steppar, kröker rygg på ett för ryggen omänskligt sätt. Twistar, sparkar och viftar.

Dagen efter var mormors minsta barnbarn på besök. Tre stycken med tillhörande moder. Man blev så att säga straffad på en gång. De brydde sig inte alls om att mormor hade " betongkebba".

Natten efter var det dags att arbeta. En jobbig natt, som tog det sista av de sparade krafter som ev fanns kvar. Radarstyrd ramlade jag i säng och somnade tvärt. Efter två timmar rycktes jag ur min goda sömn.

En fruktansvärd smärta hade tagit grepp om mitt vänstra ben. Benet var låst i ett läge. Gick inte att rubba. Dubbelvikt hasade jag ut och runt och runt igen och in igen. Smärtan var outhärdlig. Efter femton minuter släppte det sakta. Jag hängde då över en fåtölj och vågade inte flytta mej. Hängde kvar i ytterligare en halvtimme innan orken tog slut. Maken som kommer hem efter några timmars bortavaro hade naturligtvis något klokt att tillföra.

" Du har kramp! Du måste stretcha för att inte drabbas av det. Dansa en hel kväll, otränad! Ja,ja mycket ska man höra"

Vem tänker på att stretcha när man kommer hem, i toppform, på natten. " Jag är väl ingen Carolina Klyft?

" Nej, långt därifrån, suckar maken.