Jag kan inte virka. Jag kan inte sticka. Jag kan inte sy, men jag kan sjunga! Inte bara barnvisor och psalmer, utan också betydligt vassare saker. Hårdrock! Har på ålderns höst fått ett någorlunda seriöst erbjudande att visa mina talanger i ett hårdrocksband. Kanhända är det detta som fattas inom hårdrocken? En sextiofemårig brud iklädd skinnpaj och tajta jeans? Släppa ut det lilla hår man har kvar, och rocka loss. Kan Ossi Osborn så kan väl jag! Visserligen haltar vi båda fram med slitna knän, men rösten håller än. Eftersom barn och barnbarn åker land och rike runt till olika festivaler, så borde de bli stolta över att ha en farmor och mormor som vågar satsa.

När jag berättade om erbjudandet för dessa de mina, så bleknade de. Skämtar du farmor? Tänk på ditt hjärta!

Samtidigt tyckte ja mig se beundran i deras uttryck. Tänk Er själva. Att ha en farmor som sjunger hårdrock!

Nu tror jag mig inte om att kunna konkurera med dessa vackra brudar som ingår i bandet, men jag får väl dra till med min erfarenhet och pondus som är så populärt bland oss gamlingar. Maken som under fyrtiotre års äktenskap har insett mitt behov av bekräftelse, suckar tungt. För att slippa vidare diskussioner så säger han:" Jag såg att de sålde billiga skinnställ på Myrorna!!