Jag har aldrig sett så många äpplen på en och samma gång"! Träden är överfulla och fallfrukten täcker gräsmattan! Man kan inte bara lämna dessa att ruttna bort, eller? Min kära mamma tog till vara allt som växte, på den tiden. Äpplemos, äppelkakor, gele, äppelknyten mm, mm. Pappa lindade in vinterfrukten i papper och sparade i en låda i källaren. Inget fick förfaras. " Hämta några gamla tidningar och sätt igång med att slå in ", sa jag till maken.

Vad då slå in"? Äpplena naturligtvis"! Vi har äpplen fram till jul om vi sköter om dem."

Han tittar förvånat upp ur sin motorblaska och reser sig motvilligt. " Hur gör man?  Varför? Det finns ju äpplen att köpa i affären året om!" " Jag kan inte äta äpplen, fortsätter han, gnällspiken. Jag känner av gallan!" Han som inte ens vet var gallblåsan sitter, i kroppen.

 Försöket till ett gemensamt projekt hade misslyckats. Bara att inse. Jag var ensam med mina äpplen.

Tro inte att jag ger upp så lätt. Ugnen på och äpplepajer in. Doften av äpple och kanel piggade upp och bakandet tog ordentlig fart. Samtidigt puttrade äppelmoset i en stor gryta på spisen. Jag såg framför mig glädjen i mina barnbarns ögon över att få åtnjuta dessa delikatesser.

Glädjen blev kort! Jag vill inte haaa!" Det är surt! Tycker inte om! AAJ !! Mamma! Mormor nyps!

" Tur att man inte började med paketeringen då, sa gubben.

Ett ord till och " Auto und Motorsport" har en prenumerant mindre!!

 

Tjugotre åriga barnbarnet, sextiosex åriga gubben och jag själv, har varit en vecka i Jylland. En stuga byggd nittonhundratrettiosex, har varit vårt hem. " Här känner du dig hemma, farmor, säger barnbarnet. Det finns massor med prydnadssaker och annat skit"! Första kvällen hade vi kräftskiva! Två paket fick tina under resan och avnjöts av tre helt utmattade resenärer. Snapsarna gjord sitt till och förståndet tog slut vid tiotiden. Det finns inga kräftor att köpa i Danmark. Konstigt. Kan det bero på detta att grannfolket vallfärdade runt vårt hus för att lyssna till vårt sörplande? Kanske. Vädret var till vår fördel hela veckan. Tävlingen " vem blir brunast" drog igång. Maken som inte bryr sig om hudfärg, låg på sidan och sov i solen. Halva ansiktet var brunt och resten kan ni själva räkna ut. I min ungdom använde jag min kraft och styrka för att vända på honom. men nu fick det vara. Man kan inte ta ansvar för en vuxen människa! Vill man vara Black and White så får man väl vara det. Barnbarnet är en sportig typ. Varje dag sprang hon nästan en mil. I hård vind. " Kom igen farmor, vrålade hon". Du kan gå även om det värker i ditt knä!" Jag hasade mig runt utan att klaga alltför mycket. Lätt för en tjugotre åring att härja. Lite snabbare farmor! Du kan om du vill! Ungen skall springa en mil i blodomloppet. Det ska inte jag! Bara heja på henne! När jag ser hennes entusiasm och glöd, så blir jag peppad. Kanske om ett år att vi kan springa hand i hand över mållinjen. När jag nämner det för henne så säger hon: Nya knäproteser farmor! Nya knäproteser!!!

Husbilen packad med hundratals vackra antikviteter (hm), som en gammal ryggsäck Haglöf och allsångshäften på det tyska språket. Det är mycket tyskar i Askersund och jag vill så gärna visa att jag har någonting för alla och envar. Mässan startar på lördagen, men redan fredagkväll är bilen parkerad och tälttaket uppsatt. Denna gång bröt maken av endast en metallstång i taket på tältet. De vingliga tapetserarborden är på plats och så är också maken och jag, i varsin bekväm stol framför husbilen. Nu börjar föreställningen. Knallar från när och fjärran rullar in med sina fullpackade bilkärror. Hej hej!! Tjena moss! Nu är det dags igen .Optimistmen flödar Som etablerad knalle har jag under åren lärt att känna många av dessa härliga människor. Som verkar att utstå allt. Mitt emot oss hamnar ett äldre par. En liten skåpbil med ett lastutrymme kortare än en och sextio, kör fram. Ur bilen kliver två långa resliga personer som omgående tömmer bilen på kartonger och sätter upp bord. När detta är klart, efter ytterligare några timmar, börjar den resliga kvinnan att plocka fram sängkläder. Filtar och kuddar i massor! Plötsligt kliver paret in i skåpbilen. Ska de bo där?? Nej, det kan inte vara möjligt! Hur ligger de? Ligger de sked? Fosterställning? I arla morgonstund vaknar jag i min sköna husbilsbädd.  Stålpinnar som faller mot asfalten och höga skrattsalvor som rungar över marknadsplatsen Klockan är 04:00. Tittar ut genom fönstret och ser hur alla mina grannar jobbar frenetiskt. Tomtar och troll blandas med häxor och spöken. Borden fylls i rask takt. Paret i skåpbilen går dubbelvikta. De har inte satt upp något tak, säger jag till maken De kommer att få solsting. Tuffingar! svarar han. De har nog varit med förr".

En stor dansk graffittimålad buss svänger in och tar plats. Ur hoppar en igenväxt dansk, med långt hår och lika långt skägg. Klick, klick! Ölen kommer fram och bilen töms på diverse. Ut hoppar även sju vuxna personer och två barn.

Var kommer de ifrån? Var fick de plats? Det finns ju bara tre sittplatser? Strunta i det du, säger maken." Nu måste vi börja att packa upp". 

Hettan var olidlig! Som att ha en blåslampa riktad mot kroppen. Paret utan tak kämpade på. Barhuvade ! Ibland vacklade mannen till och tog snedsteg. Han höll ändå ställningarna hela långa dagen .

Maken försvann och var borta över en timme. Jag stod där utan vatten och mat. Uttorkad och uthungrad.

Var har du varit? Jag gick in på restaurangen och åt lunch, svarar han. Jättegott! " Jag kan fixa något till dej också."

Det tog en halvtimme för honom att skaffa mat. En kokt ( kall) korv med pulvermos. ( cement).

Kan det vara så att det är sådana här händelser som får äktenskap att hålla?