Det var en gång en ljuslykta!

Antikmässa i Åmmeberg. maken och jag äntrar vår lilla husbil och styr kosan söderut. Tältet ska sättas upp och borden monteras ihop. Regnet öser ner och humöret är i botten. Vad är det för dj-a konstruktion, vrålar den annars så timide gubben. Det fattas pinnar och snören"! I samma ögonblick börjar det storma och tälttaket får ett eget liv. Håll i tältet!! Det lyfter". Hjälpen kom med en händig karl som lugnt och sansat tog sig an förödelsen.
Som tynge mot blåsten använde maken en gasoltub. Smart! Dags att få några timmars sömn innan mässa tog fart.
" Varför är det mörkt i husbilen, undrar jag". Är det något fel? Han svarade inte, men jag tror att han mumlade: Batteriet". Jag kände nu hur mitt eget balanserade humör började tryta. " Jag vill läsa annars kan jag inte somna, gnällde jag". " Leta reda på ficklampan, var det sista han sa innan snarkningarna drog igång.
Totalt utpumpad på grund av minimal sömn, var det så dags att förbereda inför mässan.. Fram med gamla ljusstakar och virkade dukar. Kristallvaser och näbbstövlar. " Äkta Zorntavlor" och mässingsbyttor. Efter tre timmar sprängde blåsan och jag nödgades besöka en toalett. Maken löste av mig. " Försök att inte se så sur ut, viskar jag. Kunderna vågar inte gå fram till bordet." Gå nu! Jag ordnar det här"'. När jag återvänder, möts jag av grannknallen som halvt bedrövad viskar: Han sålde den vackra broderade duken för trettio kronor! " Jag tar tvåhundra för en liknande"
.Maken strålade av glädje och jag bet ihop för att inte strypa honom med en svångrem i skinn som låg i diverselådan. Vid nästa blåstömning bad jag i smyg alla knallar i närheten att hålla ögonen på honom. Han var inte att lita på, förklarade jag. Otillräknelig! Hur han lyckades kränga en antik ljuslykta i galvaniserad stål utan att grannknallarna såg, förstår jag icke. Den kostade mig trehundrafemtio kronor vid inköp. Hans pris var tjugofem. Ryktet gick snabbt och många var de kunder som samlades vid vårt bord. Det hör till saken att maken till yrket är försäljningsingenjör.
Är det konstigt att det ser ut som det gör i samhället?
 
 
 
 
 
 
 
.


Kommentarer
persson

kul att du åter skriver här.så jag kan läsa

2014-07-15 @ 17:50:29
persson

kul att följa

2014-07-15 @ 17:51:06


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

kikkipalerud.blogg.se

Kåsör och undersköterska. Farmor och mormor till 12 barnbarn. Tidigare kåserat i T-Bladet, m.fl tidningar. Har 2010 fått en bok utgiven, innehållande ett antal av mina samlade kåserier. Skriver även dikter och tal till fester, bröllop, mm.

RSS 2.0