Den lilla husbilen är laddad med alla nödvändiga och onödiga tillbehör . Dags att ge sig av. Meningen är att vi ska besöka Zornmuseet, Karl Larssons Sundborn och andra kända ställen. Siljan runt lockar också, men det gör inte vädret. Vad är det för mening med att flänga runt i en bil när det spöregnar och man kan sitta hemma och titta på teve. Lille Ludde håller med matte, medan gubben tjatar: Nu åker vi! Nu åker vi! Ludde tycker inte om att åka bil. Han mår illa och piper oavbrutet . En gång kräktes han rakt ner i min urringning och det var en mycket djup sådan. Urringning alltså! En annan gång fyllde han min handväska med sin uppkastning. Som ni förstår så ser jag knappast fram emot denna resa. Chansen att jag ska klara mig utan att bli nerspydd är att ikläda mig regnrock och sjöstövlar. " Nu skiner det upp", säger maken, förhoppningsfull. Den evige optimisten. Ludde börjar att ulka och jag skakade sorgset på huvudet. Vi kan inte göra honom så illa", försöker jag. Arma djur! Eftersom maken är mycket fäst vid lille Ludde så gav han upp.

Vi åker till Kroatien istället, föreslog jag käckt. Carolina kan ta hand om Ludde!" Det finns säkert bra campingplatser där". Maken skiner upp och rusar till datorn för att snabbt beställa färjebiljetter.

" FÄRJEBILJETTER"! " Jag vägrar att åka färja", det vet du väl? Hur ska du komma till Kroatien om du inte åker färja? Du kan ju inte simma till Tyskland!" Flyga törs du ju heller inte!" Den annars så lugna och balanserade maken visade nu tendenser på ilska. Börjar han att ifrågasätta vårt fyrtiotre åriga äktenskap? Är det inte lite väl sent?

Kom nu så åker vi till Dalarna"! säger jag. Allt känns bättre än att simma till Tyskland .

En hetsig helg, vill jag mena. Tre vaknätter , Göteborgsvarvet och semifinal i hockey, Sverige- Finland. Borde man gå ut i trädgården med en kopp kaffe och en påse fågelfrö istället, kanske? Ja, jag har uppnått den ålder då man tänker på de små liven som kvittrande samlas vid kaffebordet. Idag får de vänta. Jag känner att jag vill springa Göteborgsvarvet först. Det är kämpigt  i år. Vinden är hård och solen stark, särskilt på broarna. Tänker inte ge upp! Benhinnorna spränger och svetten rinner i floder, men det hindrar mig inte från  att fullfölja loppet.

Orkar jag verkligen med hockeymatchen efter detta. Trycker i mig en Vitapro och en flaska energidryck och laddar.

Ett noll!!! Underbart, nu är vi på gång! Aj, aj, aj!! Någon riktar en kraftig tackling mot mina vader. Denna varelse låter också som en mistlur, minst sagt. Var är jag? Vad är det som händer?

Bara att inse faktum. Jag drömmer!! Det var ingen finländsk hockeyspelare som tacklade mig. Det var pälsbollen Ludde som ville springa " Örebrovarvet". 

I arla morgonstund släpar man sig ur sängen för att packa " pappas kappsäck" och köra mot Wadköping. Pappa fick denna gång bidraga med några gamla antikviteter, även om han inte visste om det. Han skulle ändå inte sakna dem. Väl framme, var det dags att fylla de regnblöta borden med prylar. Allt från kaffekvarnar till stormhattar och grytlappar. De riktigt giriga köparna kastade sig över de ännu ouppackade lådorna. Vi öppnar klockan elva hörde jag en granngubbe gasta. Låt bli mina lådor!!! En man, ja en norrman måste det ha varit eftersom han talade norska, slet och rev bland antikviteterna, utan hämningar. Vad tar du för denna? Hur mycket? Du får trettio kronor!! Är han galen? Trettio kronor för en .kristallskål. Visserligen med en rejäl nagg i kanten, men ändå. Han borde skämmas, snåljåpen. När det var som mest pinsamt kommer den ilskne granngubben till undsättning. Hör du dåligt? skrek han. Vi öppnar klockan elva! Norrbagge! Det gäller alla! Klockan blev elva och kommersen drog igång. " Norrbaggen var först i kön . Det är en sån" där uppköpare, hörde jag granngubben muttra. " Di ska jämt vara värst". " Har di inga skålar i Norge"? Timmarna gick och benen svullnade. Vänner möttes och pratade gamla minnen och solen sken från en blå himmel. Slutkörd av dagens alla intryck åker man hem.

Vid frukosten kommer maken med en försynt fråga: " Du har inte sett min gamla propeller som stod på öppna spisen? Vad då propeller? Hur såg den ut? Den lilla i brons som stod bakom kristallskålen med nagg!

Naturligtvis så hade jag inte sett den på evigheter. Jag brydde mig inte heller om att tala om att jag fick bra betalt för den och att den troligen var på väg till Norge.

 

Jag har aldrig varit särskilt intresserad av kläder och mode. Kravet är att de ska vara bekväma och helst inte strama åt på något känsligt ställe. Jag och mina arbetskamrater var en kväll för många år sedan , utbjudna på krogen av en läkemedelsfirma. Naturligtvis så vill man ha ett fördelaktigt yttre sådana gånger, och gör sitt bästa. En ny grej på marknaden var de så kallade " Stay upsen . Tunna strumpor som hölls uppe av en bred resår runt låret. Efter en kort presentation av företagets nyheter, satte vi oss till bords. Plötsligt känner jag något som glider nerför mitt högra ben. Sakta men säkert. Jag drar åt mig benet snabbt, och kastar samtidigt en förnärmad blick på representanten vid min sida. Vet han inte hut!! När det samtidigt började röra sig på det vänstra benet, så blev jag konfunderad. Båda två?? Var jag så attraktiv? Nere vid fotknölen stannade allt upp. Smekningarna avtog och allt blev som vanligt igen. Nästan som vanligt. När jag reste mig för att gå till bardisken, sticker två bara vita ben fram under kjolfållen. Stay upsen täcker mina vrister som ett par damasker. Jag har aldrig anammat detta mode, som så många lovprisar. Möjligtvis tillsammans med en tub universallim.

Jag har aldrig varit särskilt intresserad av kläder och mode. Kravet är att de ska vara bekväma och helst inte strama åt på något känsligt ställe. Jag och mina arbetskamrater var en kväll för många år sedan , utbjudna på krogen av en läkemedelsfirma. Naturligtvis så vill man ha ett fördelaktigt yttre sådana gånger, och gör sitt bästa. En ny grej på marknaden var de så kallade " Stay upsen . Tunna strumpor som hölls uppe av en bred resår runt låret. Efter en kort presentation av företagets nyheter, satte vi oss till bords. Plötsligt känner jag något som glider nerför mitt högra ben. Sakta men säkert. Jag drar åt mig benet snabbt, och kastar samtidigt en förnärmad blick på representanten vid min sida. Vet han inte hut!! När det samtidigt började röra sig på det vänstra benet, så blev jag konfunderad. Båda två?? Var jag så attraktiv? Nere vid fotknölen stannade allt upp. Smekningarna avtog och allt blev som vanligt igen. Nästan som vanligt. När jag reste mig för att gå till bardisken, sticker två bara vita ben fram under kjolfållen. Stay upsen täcker mina vrister som ett par damasker. Jag har aldrig anammat detta mode, som så många lovprisar. Möjligtvis tillsammans med en tub universallim.

Jag läser just nu om ett par magiska åtstramande byxor, Hör och häpna. Med inbyggd massör!  Ät och drick vad du vill. Den lille massören tar hand om allt. Jag undrar blott. Ska man mata denne? Vad gör han av överskottet? Visst verkar det konstigt? Bära runt på en annan karl dagarna i ända och ändå se smal ut. Konstigt! Hur kan man vilja ha ett sådant arbete. Har han övertidsersättning? Han existerar tydligen i form av små bubblor som stramar åt när man rör sig. Mycket effektiv, påstås det. Jag tänker prova. Vad har jag att förlora? Ja,ja. Jag har varit gift i fyrtiotre år. Spelar roll! Det inte ögat ser det gråter det inte av, så det så.