Aldrig tidigare har det handlats så mycket som nu på loppisar och genom annonssidor i våra tidningar.

" Kolla, säger jag till maken". En helsida lågprisannonser i Nerikes allehanda!" " En sida, svarar han. Del två är ju fylld av annonser! Sju, åtta sidor". Har man inget annat viktigt att förtälja?

Jag är benägen att protestera, som gammal loppisälskare, men känner någonstans att han har rätt. Jag skulle vilja veta om potatisen är upptagen, i Närkes Kil, eller om man har fyllt i groparna på väg 68, Att det är mjöldagg på krusbären i Frövi, eller att en gris åt upp fru Svenssons tagetes.

Det händer väl inte så mycket". Man kan inte hitta på en massa saker för att locka läsare, eller?"

Det finns ju massor av intressanta människor att skriva om", fortsätter jag. " Nämn en, säger maken.

Du får inte välja dej själv"!

Kolla på annonserna på sidan sju"! Jag är sugen på att köpa herbariet på bilden"!

 Jag tror att läget blev en smula "pressat", mumlar han.

Här framför datorn sitter nu tonåringen Eva Maria Christina Östgren ( flicknamn).

Fylld av känslor som har legat i träda under många år .In på scenen träder han. Iklädd glittrande skinnjacka och svarta jeans " You are Always on my mind"! rinner ur munnen på den lilla gråhårige gubben, på sjuttio vårar. Hur många gånger har man inte dansat sista dansen till den låten ?. Dö kär i någon

klumpig, trevande bypojke, som aldrig fick upp knapparna. Jerry ger järnet och lite till. Jag kom på mig själv med att titta efter om Conventum arena var innehavare av en hjärträddare. De snabba höftrullningarna lyste med sin frånvaro, hos både Jerry och mej, men då och då åkte ett ben upp i luften. I can jive, I can jive"! " Let me tell you that I love you"! Ni hör ju själva.

Man hamnar lätt i trans. Vännen Ing-Britt var också märkbart påverkad. Förmodligen tänkte hon sig tillbaka till ungdomsåren i Kopparberg. När hon dansade sista dansen med någon rumpmas från byggda. I andra akten har Jerry iklätt sig blå kostym. Även den med glitter. Hans vokabulär, vad  gäller slangord, är enormt. Visserligen så förstår man inte allt, men han sjunger tack o lov på engelska. I publiken satt mestadels nyfriserade damer med sina gråhåriga herrar. Man kunde se att det ryckte lite lätt i någon fot och  att en tam applåd frambringades. Damerna hade något hemlighetsfullt i blicken och jag vet mer än väl vad de tänkte på.

Har han svårt att andas? undrar väninnan min. Ser du inte vad han flåsar? Genast söker min blick efter en syrgastub. Efter över fyrtio år inom vården så är man skadad. Kan inte helt ansvarslöst släppa loss en sjuttio åring på scenen utan att oroas för hans hälsa. Så är det bara.

Sakta gick vi över stan . Maken sov och det var väl lika bra det så att han slapp att se mitt fåniga leende. Imorgon återgår jag till mitt nuvarande namn: Pålerud.

Tack Jerry Williams! Let me tell you that I love you!

Idag läste jag en artikel som handlade om självförtroende. Man skulle ställa sig framför en spegel och säga till sig själv: Jag är vacker. Jag är bäst. Jag är smart. I tio minuter stod jag där och talade till spegeln. Maken passerade några gånger och hade svårt för att hålla skrattet tillbaka. " Du har  självförtroende så det räcker så vad står du där för"? Konstigt att han inte nämnde något om att jag är vacker. Han gick förbi minst tio gånger utan att nämna ett ord om det vackra. Han reagerade inte heller på ordet smart! Jag är vacker"! försökte jag när han åter passerade.

Inte ett ord, säger han. Tycker du att jag är ful"? " När du var tjugo var du jättesnygg, säger han. " Hur ska man ta detta? Vara tacksam? Hur tycker du att jag ser ut idag då? " Du är väl mera mogen, kan man säga". Mogen??

Ordet mogen, får mig att tänka på en stor, bullig pumpa! Jag frågade aldrig om han tycker att jag är smart, eftersom jag inte vill höra svaret.

Finkänslig har han aldrig varit, maken. Den bulliga pumpan kommer aldrig mera att ställa sig framför en spegel!

Hemkommen efter några dagar i vildmarken. Utrustade med metspön, mask och slägga dundrade vi in i den djupa skogen. Första natten hörde jag vargen? Ett fruktansvärt ylande bara några meter från husbilen. Det ökade i volym och besten gick till anfall mot bilen. " Var är Ludde"? Hämta Ludde!!" Han är inte inne"! Om jag går ut nu så är du änka inom en halvtimme", Hör du inte hur den låter? " Det är hungerskrik"! " Fegis! Är du rädd för en ynklig varg? " Jag går själv"! " Ta med dej släggan!! Med detta redskap i beredskap, öppnar jag försiktigt dörren. In rusar en förnärmad Ludde. Blicken han gav mig, sade allt. Visst kan han både yla och krafsa på dörrar, men någon varg är han inte. Sluta upp med att blänga! " Jag har fortfarande släggan i handen."

"Björnen" såg vi nästkommande dag. Den var stor, brun och gigantisk. Visserligen var den minst hundra meter ifrån oss, men ändå. Två små ungar hade den i sällskap. "Farligt! Mycket farligt! " Törs man plocka lingon här?, frågade jag maken. "Nej, absolut inte! Du har inte en chans mot en björn"! Svarar en som ratar att plocka. En som säger sig vara färgblind och inte se lingonen. Mitt i samtalet kommer björnen närmare. In i bilen, snabbt!! Nu ligger vi illa till"!

Var är björnungarna? Dom går där, säger maken. " Konstigt! "De har bara två ben": Mamman kommer där borta! Hon har brun jacka och toppluva"! Tvåbenta björnar har jag aldrig sett tidigare, så det vi har sett idag är förmodligen unikt!" På tal om unik så metade maken oavbrutet under nio timmar utan att få en enda fisk!