Efter två jobbnätter på Usö, vill man hem till sin säng så snabbt som möjligt. Var sjutton parkerade jag min cykel? Kan jag ha glömt det? Åkte jag cykel ? Man börjar tappa förtroendet för sig själv. Irrar runt som en värpsjuk höna och letar. Nyckeln ligger i väskan! Alltså cyklade jag. STULEN? Nej det tror jag inte. Så dåliga människor kan det väl inte finnas, som snor en cykel från en personal inom vården? En som jobbar och sliter för att hjälpa. Det vägrar jag att tro. Det kanske är någon med dålig barndom som tagit den. Som aldrig haft en egen cykel? Om man nu vill analysera. En som sjungande av glädje över cykeln, susar bort från sjukhuset i rasande fart. Man ska vara förlåtande, har jag hört sägas! Inte bli aggresiv och kasta ur sig okvädningsord. Hoppas bara att jag inte hittar den person som gjorde detta. Jag såg en film härom kvällen. I huvudrollen Sean Connery. Jag vet precis hur jag ska gå till väga. Tyst och effektivt. Det ni ser i Svartån när ni går till jobbet eller joggar förbi, är inte en bäver, som många tror! Efter utfört arbete kommer jag att göra som Sean.Ta av våtdräkten, ruska på mig och ljudlöst gå från platsen.