Antikmässa i Askersund.

Husbilen packad med hundratals vackra antikviteter (hm), som en gammal ryggsäck Haglöf och allsångshäften på det tyska språket. Det är mycket tyskar i Askersund och jag vill så gärna visa att jag har någonting för alla och envar. Mässan startar på lördagen, men redan fredagkväll är bilen parkerad och tälttaket uppsatt. Denna gång bröt maken av endast en metallstång i taket på tältet. De vingliga tapetserarborden är på plats och så är också maken och jag, i varsin bekväm stol framför husbilen. Nu börjar föreställningen. Knallar från när och fjärran rullar in med sina fullpackade bilkärror. Hej hej!! Tjena moss! Nu är det dags igen .Optimistmen flödar Som etablerad knalle har jag under åren lärt att känna många av dessa härliga människor. Som verkar att utstå allt. Mitt emot oss hamnar ett äldre par. En liten skåpbil med ett lastutrymme kortare än en och sextio, kör fram. Ur bilen kliver två långa resliga personer som omgående tömmer bilen på kartonger och sätter upp bord. När detta är klart, efter ytterligare några timmar, börjar den resliga kvinnan att plocka fram sängkläder. Filtar och kuddar i massor! Plötsligt kliver paret in i skåpbilen. Ska de bo där?? Nej, det kan inte vara möjligt! Hur ligger de? Ligger de sked? Fosterställning? I arla morgonstund vaknar jag i min sköna husbilsbädd.  Stålpinnar som faller mot asfalten och höga skrattsalvor som rungar över marknadsplatsen Klockan är 04:00. Tittar ut genom fönstret och ser hur alla mina grannar jobbar frenetiskt. Tomtar och troll blandas med häxor och spöken. Borden fylls i rask takt. Paret i skåpbilen går dubbelvikta. De har inte satt upp något tak, säger jag till maken De kommer att få solsting. Tuffingar! svarar han. De har nog varit med förr".
En stor dansk graffittimålad buss svänger in och tar plats. Ur hoppar en igenväxt dansk, med långt hår och lika långt skägg. Klick, klick! Ölen kommer fram och bilen töms på diverse. Ut hoppar även sju vuxna personer och två barn.
Var kommer de ifrån? Var fick de plats? Det finns ju bara tre sittplatser? Strunta i det du, säger maken." Nu måste vi börja att packa upp". 
Hettan var olidlig! Som att ha en blåslampa riktad mot kroppen. Paret utan tak kämpade på. Barhuvade ! Ibland vacklade mannen till och tog snedsteg. Han höll ändå ställningarna hela långa dagen .
Maken försvann och var borta över en timme. Jag stod där utan vatten och mat. Uttorkad och uthungrad.
Var har du varit? Jag gick in på restaurangen och åt lunch, svarar han. Jättegott! " Jag kan fixa något till dej också."
Det tog en halvtimme för honom att skaffa mat. En kokt ( kall) korv med pulvermos. ( cement).
Kan det vara så att det är sådana här händelser som får äktenskap att hålla?
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

kikkipalerud.blogg.se

Kåsör och undersköterska. Farmor och mormor till 12 barnbarn. Tidigare kåserat i T-Bladet, m.fl tidningar. Har 2010 fått en bok utgiven, innehållande ett antal av mina samlade kåserier. Skriver även dikter och tal till fester, bröllop, mm.

RSS 2.0