Påsk lunch i Gammelbo, hos äldsta sonen med sambo. Jättegott! Det tyckte även den lille käcke hunden Ludde som under hela måltiden vistades under bordet . Någon kunde ju ha oturen att tappa en köttbulle, eller två. Prinskorvar ratar han inte heller, så lyckan var fullständig när många " djurvänners händer" smög in under bordet och smygmatade pälsbollen. Dags att åka hem. Fyra vuxna personer plus en hund är tre för många i min lilla "Korean". Barbarnet Charlie vek sina en och nittiotre i åtskilliga veck innan han kom på plats. Väl där var han helt orörlig. Systern Mimmi som envisades med att slänga sitt långa vackra hår hit och dit, tog stor plats med sina yviga gester. Själv hade jag fullt sjå med att få fast säkerhetsbältet, som är tillverkat för koreaner och icke för damer på 65-år med alldeles för mycket subcutan charm. I knäet satt den smidige Ludde och glodde ut genom fönstret. Han hade gott om plats, och kunde fritt vandra runt på min fastspända kropp. Eftersom jag behövde det lilla syre jag kunde få så sparade jag på skällsorden och lät honom hållas. Efter cirka två mil började Luddes trampande att avtaga. Ur hans strupe hördes konstiga ljud. Hjälp!! Han ulkar kraftigt. Eftersom jag är orörlig så kunde jag inget göra. Även en liten vovve kan kasta upp en rejäl spya. Höger framdörr och mattes nyinköpta blus, samlade upp den största delen. STANNA!! " Här kan jag inte stanna"! Jag spyyr, skriker barnbarnen, som även dessa börjar att ulka. Paniken tog över min fastspända kropp. Jag slänger mig ut i farten, skriker jag. Han har spytt upp prinskorvar"! Det ligger fyra stycken i min handväska"! Tycker jag mig höra ett kvävt skratt från maken? När vi väl stannat började jakten på papper. Det närmaste jag kunde komma var ett gammalt kassakvitto och en hundbajspåse. Lyckan var fullständig.

Den lille vovven repade sig snabbt från sitt illamående och hoppade glatt upp i mattes nerspydda knä.

Barnbarnen har inte hört av sig idag. Kan inte förstå varför? Min dag har tillbringats i tvättstugan!