Systra mi har blivit doa till Sandra Nielsen. Ja, de är trehundra door och några doar också, så hon behöver inte känna sig ensam. Igår fick jag äran att lyssna till deras underbara konsert och jag må säga att det var en höjdare. Kroppen kändes uppfylld, och min kropp kräver en hel del för att fyllas. Alla är välkomna att deltaga i denna jättekör. Även de som inte tycker sig kunna hålla ton. Här kunde emellertid alla sjunga .En gång för många år sedan, var jag med i en kyrkokör. Där kan man snacka om falska toner. Jag minns än i dag den lille mannen med skägg, som åtminstone två gånger spräckte min trumhinna, samtidigt som han spottade mig i nacken. Han sjöng inte. Han skrek! Åhörarna i kyrkbänken kämpade tappert för att hålla sig för skratt, men den lille mannen märkte ingenting, utan vrålade glatt vidare.

Alla kan sjunga, sade någon. Javisst kan alla sjunga, men hur låter det?