Nu ska här eldas. Både för kråkorna och för alla andra som gillar eldar. De gulnade studentmössorna ska plockas fram ur garderoben för att åter bevisa att man någon gång i forntiden tog studentexamen. Funderar starkt på om jag ska ta på min realskolemössa. Visserligen var den grå, men ändå. Maj månad innebar i min barndom, en ny poplinkappa och ett par pumps med taxklack. I denna utstyrsel vandrade man till valborgsmässofirandet vid Gammelbo Gård. Det var stort! Sångkören från Ramsberg var på plats, och kantorn höll i taktpinnen. Sångarna tog i så att björkarna kroknade. Om de tittade på taktpinnen vet jag inte, men vackert var det. Snygga killar var mera intressant. Några kom på moped och andra på cykel. Här gällde det att dra åt skärpet på poplinkappan och måla på det rosa läppstiftet, om man skulle ha någon chans. Kanske t.om få åka bak på moppen. Pumpsen var, efter att ha klivit ner sig i åtskilliga dypölar, inte särskilt imponerande. Det var då det.

Nu är jag åter på väg till Gammelbo för att fira vårens ankomst. Denna gång i en gammal husbil, förutom mig själv ,innehållande gubbe och hund. Jag har inga pumps på fötterna och inte heller någon ny poplinkappa. Som husbilsåkare är det "foppatofflor" och fleecejacka som gäller. Elden från min barndom har för länge sedan slocknat, och kören sjungit på sista versen. Det är grått och regnigt. Sköna maj får hälsas välkommen med en "åkarbrasa".

Systra mi har blivit doa till Sandra Nielsen. Ja, de är trehundra door och några doar också, så hon behöver inte känna sig ensam. Igår fick jag äran att lyssna till deras underbara konsert och jag må säga att det var en höjdare. Kroppen kändes uppfylld, och min kropp kräver en hel del för att fyllas. Alla är välkomna att deltaga i denna jättekör. Även de som inte tycker sig kunna hålla ton. Här kunde emellertid alla sjunga .En gång för många år sedan, var jag med i en kyrkokör. Där kan man snacka om falska toner. Jag minns än i dag den lille mannen med skägg, som åtminstone två gånger spräckte min trumhinna, samtidigt som han spottade mig i nacken. Han sjöng inte. Han skrek! Åhörarna i kyrkbänken kämpade tappert för att hålla sig för skratt, men den lille mannen märkte ingenting, utan vrålade glatt vidare.

Alla kan sjunga, sade någon. Javisst kan alla sjunga, men hur låter det?

Vilken höjdare! Vilken kväll! Vilka underbara tonåringar! Vilket skönsjungande, begåvat barnbarn! Jag är fortfarande helt uppfylld av rockkonserten jag var på igår kväll. Här fick man höra allt från egna låtar till covers. Det var ett ordentligt tryck i lokalen. En blandning av tonåringar och pensionärer. Det enda som skilde oss åt var kroppens rörlighet. De unga stod mot slutet av konserten på stolarna och vrålade  medan vi äldre ivrigt och välment klappade händerna så mycket vi orkade utan att artrosen tog illa upp. Sexåriga Nova som kvällen till ära fick följa med mormor och morfar, var lyrisk. Hon rockade "fett" hela kvällen. Morfar däremot har betydligt svårare att släppa loss. När sista låten spelades och alla i publiken stod upp, satt morfar kvar på stolen. Ställ dej upp!! väser jag. " Jag orkar inte! Jag har jobbat hela dan"! Man fick skämmas! Efter spelningen kommer det rockande barnbarnet Erik ut i publiken och mormor är först att pussa och krama. Jag menar blott att folk ska se vems barnbarn det är.

Han måste ju ha fått sina gener från någon, eller?

Det lagas mat som aldrig förr i stugorna. Man måste helt enkelt laga mat, annars är man helt ute. Ja, det handlar inte om köttbullar och makaroner, nej då! Fint ska det vara. Dyra olivoljor av hundratals  sorter och balsamvinäger att grisa ner tallriken med. Potatis, vad är det? Nej det ska vara bungub och humbug och allt annat utom potatis. Vart är vi på väg? Fråga den mångfald av kockar som dagligen syns i de flesta teve kanaler. Den enda jag saknar är Martin Timell. Fattas bara att han iklädd kockmössa drar igång med en plankstek. Han finns ju inom alla andra områden. Kan de inte byta roller med varandra, kändisarna? Arga snickaren behöver lugna ner sina nerver så varför inte ge honom en plats i "Kultureliten" .Mannerström kan ta över snickarns roll och Morberg skulle passa bra i " Fråga doktorn". Hoppsan! Nu börjar "Gokväll" på ettan. Här gör man om människor till oigenkänlighet. Grå och utslitna herrar och damer får genomgå en helrenovering. Rödhåriga och med spretig frisyr lämnar de studion. Vad som väntar dem därute, vet man inte. Innan de går tvingas de att smaka på den egenhändigt hoprörda kruskakliblandningen som "Gokvälls egen kock rört ihop. Jag undrar blott om man inte kan låta meterologerna vispa samman en liten solskenskaka under väderrapporten!

Jag är en Stockholmare! Det visste jag inte själv, men Facebook stod för flytten. Har inte hunnit känna efter om jag trivs eller inte eftersom det gick så snabbt. Plötsligt fick jag över tjugo mil till jobbet. Blir kallad stöddig stockholmare istället för gnällig Närking. Mina barn och barnbarn som troligen bor kvar i Örebrotrakten, kommer inte att titta in på en snabbfika. Visserligen kommer jag närmare kungaparet även om vi inte kommer att bo vägg i vägg. Vem vet? De kanske har flyttat till Örebro. Kanhända vill de hitta sina rötter. De har ju sin anfader Karl  XIV  Johan stående utanför pressbyrån. Visserligen nerskiten av respektlösa måsar, men ändå. Han bor i Örebro.

Finns det någon därute som kan hjälpa mig att flytta tillbaka? Jag ska jobba inatt!!!

Idag såg jag en annons i en så kallad skvallerblaska. En sådan som ingen läser men ändå känner till hela innehållet i. Denna annons handlar om en "högelastisk" underbyxa, som formar kroppen precis som man önskar. Ja, den del av kroppen som omsluts av byxan, naturligtvis. Armar och ben beröres icke .De är lika välfyllda som tidigare Kan detta vara något för mig? Varje vår brukar jag annars gå in i självplågan, och sluta att äta "god mat". Vadan detta? Min blomningstid är över för länge sedan, och jag borde nu kunna identifiera mig i rollen som tjock och go farmor och mormor. Men inte då! Det blir svårare och svårare för varje år. Kan dessa elastabyxor bli min räddning? Jag provar! Hur jag ser ut vill ni inte veta. Hunden stirrar på mig och springer ylande ut i köket. Min kropp hade på ett ögonblick förvandlats till något som liknade en schackpjäs. Det var inte drottningen, om ni undrar. Pressen från elastan tryckte till mina luftvägar på ett oroväckande sätt. Midjan däremot var betydligt smalare. Det lager som tidigare täckte denna, var nu pressat uppåt! Glöm alla bystdrottningar ni ser i annonserna! Jag slår dem alla , med råge! Nej, nu får det vara nog! Fram med enmanstältet och finska pinnarna! DET ÄR VÅR!

En mulen dag! Jipiii!  Utan dåligt samvete slår jag mig till ro i den pompösa skinnstolen. Här ska videoarkivet tömmas. Jag börjar med "Morden i Midsummer" Dags för lite spänning i tillvaron. Tre mord i samma lilla by, inom några dagar, känns bara alltför overkligt. Efter några veckors avsnitt så bör hela byn vara utplånad. Jag byter till något annat. Romantik kan man aldrig få för mycket av, enligt vissa, så  jag väljer Doktor Zjivago. Varför? Varför? Filmen är över tre timmar lång, och det är bara elände. Tårarna strömmar och nu snyftar jag högljutt. Tur att maken jobbar så att han slipper komma med spydiga kommentarer. Omar Sharif, som spelar doktor Zjivago, stirrar med sina blöta, tårfyllda, mörkbruna ögon från teve-skärmen. Vad glor karln på? Är  det på mig? Knappast. Jag har nu blivit hes av allt bölande. När telefonen ringer och stör, tror uppringaren att den har ringt fel och jag bryr mig inte om att ge mig till känna. Klockan är nu tre, och hunger gör sig gällande. Ostbågar och en Loranga får det bli. Här ska hinnas med åtminstone en film till. Maken ringer och vill meddela att han kommer sent. Stackars dej, säger jag medkännande. Jag tror att jag städar köket för att fördriva tiden! Ha, ha! Vem städar köket när Sean Connery kommer på besök? Sista Ronden den "Gamla Bonden". Härligt! Nu kommer han gubben. " Här är det nystädat, ser jag!" Vad skönt det är med en gubbe som varken ser eller hör."

Finns det något sexigare än en välmusklad karl iklädd Fristads blåbyxor? Ikväll kommer han in genom dörren  lagom till Let"s Dance börjar, på teve. Jag rycker tag i det ena hängslet och fullständigt drar ut honom på hallgolvet. Han ser chockad ut och börjar gå bakåt. Kom igen, nu går jag ner i spagat!! Är du tokig, skriker han. Tänk på hur gammal du är! Gammal? Min mamma var sjuttio år när hon gick ner i spagat". Det var väl själva fasen! " Du får ta emot mej! Jag orkar inte, flämtar han. "Jag har jobbat sedan sju i morse". Så blev det med den dansen. Den här gången hjälpte det inte ens med Fristads blåkläder.

Det är bara att inse att man har dansat " Sista dansen". 

Det ekar i sovrummet! Den dyra konsten som tidigare prydde väggen är nedmonterad och på väg till "Bra begagnat". Flanellnattlinnet hänger förmodligen redan på en galge hos Myrorna och annonseras som vintage! Min elefant från Uppsala- Ekeby är ett minne blott. Visserligen så hade den tappat höger bakben och en bete, men vaddå? Bonden på den enorma korsstygnstavlan har plöjt sin sista fåra. Gränsen går dock när den uppspelte maken strör beröm över dottern som på bara några timmar har lyckats med sin sanering.

Jag kan bara konstatera att det enda antika som finns kvar i detta sovrum är en nöjd gubbe!

Jag är uppe tidigt denna morgon! Äldsta dottern kommer hit för att hjälpa mig tömma sovrummet. Här ska nämligen rollas och göras fint inför våren! Det är fram för allt tömningen som jag bävar inför. Vi har inte riktigt samma åsikt om vad som är värt att behålla. Jag har väldigt svårt för att slänga bort böcker. Man kan ju faktiskt läsa om dessa, flera gånger. " Dina pojkar kanske vill ha King Gränspolisen"? Tittar hon konstigt på mig? Jaså, inte det. Jag kan ta med mig några deckare". Hon tar fyra stycken och vill kasta bort de resterande fyrahundra. Det gamla flanellnattlinnet hänger också bokstavligen på en skör tråd. Mitt älskade gamla linne som har funnits i min ägo sedan sjuttiotalet. Hur kan hon ens tänka tanken? Nu kommer den alerte maken in och ställer sig på dotterns sida.

" Man kan inte spara på allt skit", säger han. " Då börjar vi med att elda upp dina tusentals motortidningar, som fyller varje byrålåda i detta hem". Han försvinner ut lika snabbt som han kom in. Förmodligen för att sätta hänglås på lådorna. Det blir en jobbig dag. Sälj skiten och köp nytt jargongen har tagit över. Jag ser gamla robusta ljusstakar, nallebjörnen med en arm borta, ett tjugotal LP-skivor och en rostig kakburk utan lock försvinna framför mina ögon. En sorgens dag! Undrar om det är auktion på söndag??

Det ska börjas med robotkirurgi på min arbetsplats! Jag har inte sett dem, men jag kan tänka mig att de är kopior av Terminator 1, 2, eller 3. Jag tycker inte om att träffa på dessa plåtmonster på nätterna. Höra hur det skramlar på någon operationssal vid femtiden på morgonen. Tänk bara att bli opererad av en robot. " Vad hette doktorn som opererade dej?" Plåtnicklas! Vafalls? Har jag kanske missuppfattat detta? Kan naturligtvis vara ett sätt att komma till rätta med läkarbristen. Bort med stafettläkare. Robotarna jobbar gratis! Visserligen kostar dessa några sköna miljoner, men det kommer att löna sig i längden, eller? Nu kommer barnbarnet som jobbar på Karlskoga lasarett och jämrar sig över diskandet av dessa monster. Hon talar om att de heter Da Vinci. Åtminstone i Karlstad! Ok! Då förstår jag att man måste känna till koden för att få liv i dem. Jag har alltid varit öppen för nyheter och allt som därtill hör. Nu vet i tusan!

Påsk lunch i Gammelbo, hos äldsta sonen med sambo. Jättegott! Det tyckte även den lille käcke hunden Ludde som under hela måltiden vistades under bordet . Någon kunde ju ha oturen att tappa en köttbulle, eller två. Prinskorvar ratar han inte heller, så lyckan var fullständig när många " djurvänners händer" smög in under bordet och smygmatade pälsbollen. Dags att åka hem. Fyra vuxna personer plus en hund är tre för många i min lilla "Korean". Barbarnet Charlie vek sina en och nittiotre i åtskilliga veck innan han kom på plats. Väl där var han helt orörlig. Systern Mimmi som envisades med att slänga sitt långa vackra hår hit och dit, tog stor plats med sina yviga gester. Själv hade jag fullt sjå med att få fast säkerhetsbältet, som är tillverkat för koreaner och icke för damer på 65-år med alldeles för mycket subcutan charm. I knäet satt den smidige Ludde och glodde ut genom fönstret. Han hade gott om plats, och kunde fritt vandra runt på min fastspända kropp. Eftersom jag behövde det lilla syre jag kunde få så sparade jag på skällsorden och lät honom hållas. Efter cirka två mil började Luddes trampande att avtaga. Ur hans strupe hördes konstiga ljud. Hjälp!! Han ulkar kraftigt. Eftersom jag är orörlig så kunde jag inget göra. Även en liten vovve kan kasta upp en rejäl spya. Höger framdörr och mattes nyinköpta blus, samlade upp den största delen. STANNA!! " Här kan jag inte stanna"! Jag spyyr, skriker barnbarnen, som även dessa börjar att ulka. Paniken tog över min fastspända kropp. Jag slänger mig ut i farten, skriker jag. Han har spytt upp prinskorvar"! Det ligger fyra stycken i min handväska"! Tycker jag mig höra ett kvävt skratt från maken? När vi väl stannat började jakten på papper. Det närmaste jag kunde komma var ett gammalt kassakvitto och en hundbajspåse. Lyckan var fullständig.

Den lille vovven repade sig snabbt från sitt illamående och hoppade glatt upp i mattes nerspydda knä.

Barnbarnen har inte hört av sig idag. Kan inte förstå varför? Min dag har tillbringats i tvättstugan!