Igår gjorde min nu tio kilo lättare kroppshydda, revolt. Varje valk protesterade mot mina sockerfria intag.

Varför då? undrar ni. Jag skyller allt på ett paket Ballerina med fyllning av choklad. Brukar inte frestas , men nu var det kört. Efter en ingående diskussion med mig själv sprang jag ut i köket och fullkomligt tryckte i mig ett stort antal kex. Närmare bestämt nio stycken.

Varje tugga var en njutning! En smakupplevelse som spred glädje och tillfredställelse . Tag några till", sa den lilla smällfeta djävulen som satt och knackade på min axel. " Du har gräddglass i frysen"!

Okej då! Lika bra att löpa loppet ut." " Chokladsås har du också"! fortsätter den lille frestaren,. Seså! Passa på nu!

Efter ett halvt paket gräddglass började kroppen att bära sig konstigt åt. Tarmarna mullrade och illamåendet sköljde över mig. Hade jag drabbats av magsjuka? Har barnbarnen smittat mig? Kan det vara gallan som spökar?

Vad kunde det annars vara? Bortförklaringarna haglade, och plågorna tilltog.

Jag menar blott att så många kex hade jag väl inte tryckt i mig. Eller?

Efter detta förstår jag att mitt liv i fortsättningen handlar om gurka i stavar och sura tomater. Någon Ballerina kommer jag nog ändå aldrig att bli, men jag föredrar att behålla tarmarna på insidan av kroppen!