Diskussioner i "nyhetsmorgon angående användandet av i-phone. Föräldrar som hämtar sina barn på fritids och dagis är så okoncentrerade och uppkopplade så att barnen far illa. "Vänta lite"! Måste kolla mitt e-mejl. Tyst! Kommer snart"!

Mamma, mamma! Jag är kissnödig! Strax! " Vad sa du Anna"? "Träning klockan sju"? Ok! " Nej Ida. Stövlarna sitter på fel fot!" Är du kvar Anna"?

Ska det vara på detta viset? Kan man inte förbjuda användandet av dessa tingestar vid avhämtning av de små? Jag känner att jag måste reagera!  Kan man inte förbjuda dessa i alla offentliga lokaler? Bara få använda dem i nödsituationer! Tyvärr så är det dessa som dagligen orsaker åtskilliga tillbud. Alla dessa bilförare som helt okoncentrerade glatt talar och talar istället för att köra bil. Bilar som inte kör vid grönt ljus. Andra bilar som kränger och svänger åt olika håll i takt med förarens skrattsalvor åt något inslag på You tube! Var är vi på väg?

Märk väl att detta inte enbart gäller ungdomar. Gamla kärringar i min egen ålder är helt galna . Nu är det inte längre handarbeten som gäller. Nej då! Här ska spelas och slås rekord. TP, släng dej i väggen! Skapas bondgårdar och skjutas änder. Jag är ingen bakåtsträvare. Inte alls! Ibland känner jag dock att jag inte vill bli nådd.

Jag vill så gärna ha ögonkontakt med mina vänner. Är det för mycket att begära? JÄKLAR! Nu ringer det!

 

Riccar heter han. Han står placerad på golvet i sovrummet och väntar på att bli  igång satt. Tar inga egna initiativ.

Nej då. Det är jag som ska dra igång honom. Ska du ha min hjälp så får du vara försiktig med min maskin och gärna smörja den då och då, ser han ut att tycka. " Du kastar för mycket"! Kör raka spåret istället"! Inte zickzack!!

Du får vara försiktig när du sätter in spolen"! Gör du fel så sticker jag till direkt!

" Fel färg! Fel kvalitet på tyget!? Jag kan inte starta i glatta kläder!" " Det liksom knyter sig".

Sluta spola, människa! Jag kör fast". Ett rosslande ljud hörs från Riccar. Han lägger av"!

Jag sparkar och slår på maskinen, utan att något händer. In i sovrummet rusar maken. Vad sysslar du med? River du hela huset?" Han ser konstigt på mej när jag ber honom att försöka smörja maskinen.

Vad var det jag sa! Du har väl aldrig kunnat sy".

" Bär ner eländet i källaren innan jag slänger ut den genom fönstret. Akta bara så att inte spolen kommer i kläm!

Är väldigt effektiv vad gäller skrivandet, just nu. Skrivklåda? Det ringer på dörrklockan och in i hallen kliver en ängel från Fjugesta. Ja, ni ser rätt. Det finns änglar i Fjugesta, även om lagen slutar där, som vissa påstår.

Ängeln ska städa min lägenhet! Själv sitter jag i min skinnfåtölj och skriver. Bra va? Helst vill hon nog att jag ska försvinna ut, så att hon får vara ifred, men icke! Jag lider av ett obotligt kontrollbehov och sitter envis kvar.

" Skäms du inte som utnyttjar människor på detta viset"? undrar en avundsjuk. "Du kan väl städa själv!"

"Jag skapar nya jobb, svarar jag. Bidrar till att minska på arbetslösheten". "Är inte det bra?

Den avundsjuka fräser fram ett otydligt svar och går med raska steg bort . Ängeln kastar sig nu över toaletterna. En underbar väldoft sprider sig i våningen. Den lilla pälsbollen nyser irriterat och blänger på ängeln. När hon sedan drar igång dammsugaren, som låter som en Formel-etta, blir han aggressiv. Hugger efter slangen och morrar åt den nu  förskräckta ängeln. Efter en timme jagandes en ilsken hund med nysningar, ger hon upp.

Det får duga så här. Stäng av eländet! Jag tar det sista själv".

Mamma! "Du får endera gå ut med Ludde, eller städa själv, säger ängeln. Han är inte riktigt navlad!"

En ängel är hon, äldsta dottern. Undrar om hon kommer tillbaka?

" Arbetar du fortfarande"? Är inte du pensionär"? I stort sett varje dag får jag dessa frågor.

Jo, jag är en arbetande pensionär"! En som inte är redo att sluta ännu. Jag känner inte för att gå hemma i lägenheten och vattna ruskorna och damma antikviteterna. Det bara är så! Det behöver inte betyda att man vid sextiofem års ålder plötsligt tappar orken och engagemanget för sitt arbete. Jag tycker fortfarande att det är en glädje att gå till jobbet!" " Inte en dag längre ska jag vara kvar på det här stället!" säger en.

Här har man slitit i sitt anletes svett halva sitt liv", säger en annan. Åh vad skönt det ska bli att sluta"!

Kan jag se och  höra ett uns av ångest, i dessa röster? Ja, i vissa. Naturligtvis så finns det pensionärer som stortrivs med tillvaron. Gör saker som inte har hunnits med tidigare. Folkdans, Ålandsresor, barnpassning och släktforskning är några exempel på sysselsättning. Utnyttjar pensionärsrabatterna, som maken ofta glömmer (hm.  Att trampa runt med äkta hälften i hälarna kan också vara svårt att vänja sig vid. Inte alls självklart, som så många har upptäckt. Många olater som man inte har märkt tidigare, kommer fram. Det är naturligtvis ömsesidigt! " Varför har handduken en ögla"? Varför sitter det en ställning på väggen"? Kan det vara för att placera en toarulle i"? Har Ludde glömt att diska idag? Att passa barnbarnen är både stimulerande och tärande. Eftersom jag har en blandad skara allt ifrån nio månader till tjugotre år så händer det alltid något . Det är en glädje att följa dem på resan mot vuxenvärlden. På egna villkor, naturligtvis. En heldag med treåringar kan knäcka en häst. En timme med tonårsproblem, likaså. Var tid har sitt, som di gamle säger.

"Du som har så många barnbarn, hur hinner du arbeta"? Den frågan kommer ofta. Är man en dålig farmor och mormor om man inte ställer upp under alla dygnets timmar"? Inte då.

Nu hojtar maken från köket. " Ska biffarna vara svarta? Kolsvarta! Jag drar ett djupt andetag och svarar med lugn röst:" Du bestämmer själv. Jag ska till jobbet nu, så jag hinner inte äta!!"

Det finns inget som heter kraftig benstomme", säger en liten späd, förnumstig kvinna som utger sig för att veta allt.

Det skiljer som mest två kilo på våra benstommar. Inte mer! Så skyll inte på det." Om inte benstommen väger någonting och inte heller fett är särskilt tungt, vad tusan är det då som väger?

Vad det än är så har jag för mycket av detta. Kan det vara hjärtat? Man hör då och då talas om att den och den har ett stort hjärta. Det blir till att låta råttspåren vandra från skafferiet än en gång. Viktväktarna finns numera på nätet. Så bra! Då behöver man inte gå på möten och väga in sig framför ögonen på ett femtiotal andra tjockisar.

Lyssna på alla duktiga, som aldrig smakar en hallongrotta eller smyger i sig en gräddglass. Guldstjärnorna för en lyckad vikt nedgång får man klara sig utan. Det känns faktiskt riktigt bra att sitta bekvämt tillbakalutad i favoritfåtöljen och samtidigt   gå ner i vikt. Jaså? Är det inte så det går till,? En nära anhörig har med en annan metod krympt till sitt halva jag. Han äter bara fett! Jag har nu kommit fram till att en kombination av dessa två metoder är bäst och bör gå snabbast. Jag behöver då inte heller avstå från något. Smart va?

Konstigt". Förra veckan gick jag upp två kilo! Jag kallar det för sju-sju metoden. Förresten så sa en ung, något rundnätt doktor till mig att " gamla" människor ska ha fett på kroppen. Då mår de bättre.

En mycket förnuftig ung man. Han visste vad han talade om! Jag känner mig i denna stund helt nöjd med att vara " gammal.

Vad kan locka mig att än en gång åka till  detta shoppingens Mecca? Kan det vara den underbara bussresan som startar från Örebro klockan halv tre på natten. Eller är det köerna utanför varuhuset? Kanske gemenskapen med alla andra köpgalna som närgånget trycker sig emot min kropp. Jackorna och byxorna som är billigare i affärerna hemma. Leksakerna som visserligen är billigare, men som inte alls är nödvändiga, eftersom barnen redan har några omgångar av dessa sedan tidigare besök. Nu vet jag! Det handlar om plastpåsar. Folk vallfärdar för dessa nödvändigheter. Halva priset! gastar en kvinna som åkt från Kiruna bara för plastpåsarnas skull.

En annan ville se Morgan och Ola-Conny. Charmknuttarna! Vilket kan diskuteras. Nej, nu får jag skärpa till mig. Det kommer att bli en heldag! I sällskap med fem härliga damer i skilda åldrar så kan man ha trevligt utan att shoppa. Får man skämmas om man inte handlar? frågar jag yngsta dottern. Men mamma! Du har tolv barnbarn att handla till! Inte handla! Det var det värsta jag har hört, på länge. Ja tänk vad glada tonåringarna ska bli om jag handlar kläder till dem". Vi har ju samma smak!! Mina tre små är jättetacksamma! Hon är inte dum, min yngsta dotter. Erbjöd sig t.om att springa runt och handla åt mig, om jag blev trött i benen. Säg en summa bara så tar jag ditt kort och fixar allt. Härligt med hjälpsamma döttrar! 

Bussen återkommer till Örebro klockan tjugotre. Maken får låna en traktor med släpkärra och hämta oss. Åka runt till Fjugesta och Vintrosa och tre adresser i Örebro. Det kan han gott göra, tycker jag.

Det är inte bara jag som tjänar på att köpa billiga plastpåsar. 

Fyra kilo köttfärs, femton limpor, tio liter mjölk mm, mm. Vi tömmer Ica på vägen upp, suckar maken.

Äntligen blir den av. " Hela familjen-träffen". Här ska umgås till hundra procent. Alla ska älska varandra under en hel helg, och barnen ska leka snällt med sina dockor och byggklossar. Eller? Barnbarnen är i ålder allt emellan nio månader och tjugotre år. De är tolv stycken till antalet. Förmodligen så kommer vi inte att se så mycket av de som är från tre år och uppåt. Naturligtvis så är det mer givande att lattja med sin i-phone.

Att hålla sig uppdaterad! Hänga med! Man måste ju kunna bli nådd.

Min egen gamla mobil har ingen täckning i Kloten. Härligt! Jag får vara ifred hela helgen. Endast nödsamtal! Så står det i rutan. Det ska mycket till innan jag ringer. Möjligen om jag möter en ilsken björn, eller blir anfallen av en väsande orm. Hur som helst så tänker jag ta med några skojiga ordlekar och kanhända TP, från åttiotalet. Då har jag stor chans att visa mina kunskaper. Mina båda söner är dåliga förlorare, så de åker förmodligen hem tidigare än beräknat. Ser mycket fram emot denna helg med barn och barnbarn.  " Tror du att ungarna vill plocka svamp,? frågar jag maken. Ja, möjligen plocka ner några burkar champinjoner från hyllan i affären, svarar den obotlige optimisten.