Härom kvällen var jag på musikal i Lindesberg. Mitt duktiga barnbarn medverkade och jag såg verkligen fram emot föreställningen. Folket strömmade till och det var dags att hitta sin plats. Efter ett idogt letande stod jag framför en träkonstruktion med trappsteg , minst en halvmeter höga. Hur skulle detta gå? Mina artrosknän klarar inte detta. Högst upp på toppen av läktaren satt den övriga familjen . De var redan på plats. Alla utom min äldste son, som oroligt såg sig omkring och försökte hitta en lösning. " Lösningen, i form av en vaktmästare, dök upp . Vet Ni vad han sade till mig? Nej hur ska Ni kunna veta detta. " Kanske mor vill sitta därnere på andra sidan"? Mor!! Så vitt jag vet så är jag inte mor till honom. Visserligen så har jag vitt hår och knut i nacken, precis som Plura i Eldkvarn, ni vet, går illa och är inte utrustad med kropp för klättring, men ändå. På något underligt sätt, förvandlades jag till en vig, orädd, van klättrare. Varje steg var en plåga, men det tänkte jag inte visa . Med handväskan slängd över axeln tog jag mig an utmaningen. Han ska få för "mor"! Lik en kvinnlig gladiator frammanade jag mina sista krafter. och jag klarade utmaningen. Tyckte jag mig se en vaktmästare som tappade hakan i ren förvåning?

Jag menar blott att man måste visa respekt för äldre vithåriga damer med Pluraknut, men låta bli att kalla dessa för Mor !

Det är vår! Ja det droppar ur ränna.

Solen värmer. Ja det kan man känna.

Fåglar kvittra när morgonen gryr.

Man väcks åter till liv. Man blir yr.

Näsan droppar av frömjöl och pollen.

Men vem bryr sig? Nej inte ens stollen !

 

Pumpar däcken med luft, kebban på, lite tufft.

Uti parken ses barnen med bollen.

På en bänk sitter grabbar med bira.

Det är vår och det måste man fira".

Metspön maskar man på, det är strömt i vår å.

" Kom nu grabbar! Nu måste vi lira.

 

Gammal man ler, med solgula tänder.

Blir så varm av det glada som händer.

Tänk att kunna gå ut", ja att mörkret tar slut

Bäst att njuta nu, innan det vänder!

 

Glad och solig vår önskar Kikki Er alla !

 

Hittade denna vårdikt som jag skrev för många, långa år sedan! Håll till godo !