Nej, nu får det vara nog ! Ska man behöva trängas med en hemmavarande gubbe som aldrig har lagat en ätbar matbit i hela sitt liv? Vad  gör karln i mitt kök? Är potatisen klar, undrar han och tar fram en stor förskärare som han attackerar den halvkokta grönsaken med. " Ut ur köket", skriker jag. Har du inte varit här på fyrtio år så behöver du inte vara här nu!!" Ja kan se framför mig hur feministerna ryser. " Är inte människan klok,! En skam för kvinnosläktet! Usch och fy! Nu kommer han igen". Får man ta en kopp kaffe? Kaffe! Före maten? " Det luktar gott här, säger den allt för vänlige maken. " Vad blir det för mat? " Det blir köttgryta och till denna en krossad potatis som en nyfiken gubbe förstört". Jag hör nu min egen röst för första gången denna dag. Vad håller jag på med. Även om maken är novisen vid spisen så måste han få en chans. Jag får väl lära honom. " Vi kan göra pannkakor ikväll! Jag lär dej, om du vill". Reaktionen lät inte vänta på sig. - Jag ska bort ikväll. - En annan gång, kanske? Ikväll eller aldrig, fräste jag. Lektionen kunde börja. - Knäck äggen! Ett hamnar på golvet och ett i den utdragna besticklådan. Andas genom näsan! Andas genom näsan och blås sakta ut, säger en inre röst. Hoppsan, säger maken. Vad svårt det här var. "Har du flera ägg"? Efter åtskilliga misslyckade försök, med olika rätter, ger jag upp. Ett hopplöst fall, bara att konstatera. Alla pensionerade gubbar behöver inte gå på matlagningskurs. Vissa passar bättre i  en skön fåtölj, framför öppna spisen med en god bok . Då får man åtminstone ha sitt kök i fred!