" Adventstid kom till mitt ensamma hus". Så började en sång som jag minns från ungdomen. Ensamma hus! Jo, jag tackar jag". Ibland undrar jag om denna lägenhet är en fartsträcka, precis som i Svenska Rallyt. Denna morgon blir det till att gå upp innan tuppen gal. Här ska kontrolleras ventilation och detta ska ske mellan klockan åtta på morgonen och fyra på eftermiddagen. Man vill ju se skaplig ut när kontrollanterna kommer! Ja menar blott! Vem vill gå in till en person bärandes ett gammalt urblekt nattlinne och ett spretande hår? Jag som hade tänkt att plocka fram mina ljusstakar ur källarförrådet. Förmodligen hela och fina. Inga trasiga glödlampor där inte. Förra året hade maken krossat samtliga lampor genom att placera dessa under fyra dubbdäck! " Det måste vara dålig kvalitet nu för tiden", försvarade han sig. Ja, nog borde de ha klarat tyngden av fyra däck"! Ring konsumentombudsmannen, fräste jag.

Nej nu får kontrollanten komma"! Jag kan inte sitta här, nykammad och beredd, hela dagen. Tänk att man alltid ska få vänta. Jag kan inte börja baka. Hur skulle det se ut om ja står här med mjöliga händer när han kommer? Skulle behöva gå på toa! Vågar inte! Då kommer han säkert om aldrig förr! Visserligen är hunden Ludde väluppfostrad, men han smakar gärna på främlingars smalben.

Nu kan jag inte hålla mig längre! Ska jag ta chansen ? Det får bli en snabbis! Varför skulle han komma just nu?

RRRRRRRRRRRRRRRRing!! Dörrklockan!! Hjääälp!  Kramp i benet! Benet sover! Jag kommer inte upp från stolen!

Mamma!! Det är jag som kommer! Carol. Var är du? På toa, med kramp och känselbortfall!

" Jag skulle hjälpa dej att tvätta fönster idag! Idag? Var inte det nästa fredag? Idag kommer kontrollanten"!

"Det står att han kommer den sjätte december, på lappen här! Det är nästa fredag!

 

 

Det var några år sedan gossen Sigvard rymde ur tandläkarstolen med hakklappen hängandes om halsen.

Det var inte nådigt att göra ett besök hos tandläkaren på den tiden. Jag glömmer det aldrig och det gör nog inte heller Sigvard. Vi var många som följde i hans spår under åren och jag är en av dessa . Man tvingar sig eftersom det frestande kritvita Hollywood leendet hägrar. " Det är annorlunda idag " säger den modiga. " Det känns inte alls"!

Där ljög hon! Att fylla munhålan med sugar och röntgenplåtar, det känns! Att höra ljudet från borren, det hörs! Att ligga med huvudet neråt och inte kunna röra sig, det frestar på.

Att gå in i Nirvana? Det klarar jag inte. Bilden av den elaka, illaluktande tandläkaren från forna tider, lever kvar.

Idag har jag en underbar tandläkare. Det handlar inte alls om det. Hon förklarar allt i detalj, om att döda nerver och bygga broar. Jag nickar med käften full av utrustning och mitt värkande, blodfyllda huvud. Låtsas att förstå fastän jag inget hellre vill än att rusa därifrån, med haklappen kvar på bröstet. Håll ut! Håll ut !

Idag har jag tandvärk! Det ska jag visst ha, om jag har fattat rätt? En nerv ska dö! Här ska rotfyllas om några veckor. Det ska göra ont! Jag är svullen också! Det kan bero på övervikt, säger maken. Amatörpsykologen!

Till jul har du ett strålande leende, tröstar den söta tandläkaren. Då är vi klara!

Ja ska bara dra ut några visdomständer som sitter i vägen. Syster! Det kommer att behövas dubbel dos av bedövningen!!

 

Tolv härliga damer, de flesta pensionärer, släpps ut på grönbete i den stora staden. Vad kan hända?

Glada skratt och tillrop kan höras utanför restaurangen på kilometers avstånd. " Den rösten känner man igen !Det gapskrattet har man njutit av under många tunga arbetspass.

Där står de nu mina " gamla" arbetskamrater . " Kommer du ihåg? Minns du"? Det glömmer jag aldrig"!

Vi pratade i munnen på varandra, utan uppehåll. Det blir aldrig detsamma som förr". Det var vi rörande överens om.

Dags att beställa in mat och dryck! Den arme servitören bleknade märkbart när tolv damer skulle bestämma sig för ett trettiotal olika rätter. " Vad ska du ha? Pizza eller kebab eller den röran där. Lax? Inte ris!! Stekt potatis? Oj, vilka jättepizzor!! Vi delar"! Servitören svettades och drog sig bakåt, mot dörren. " Jag återkommer om en stund sade han artigt. Efter att ha dragit andan undrar han ödmjukt om damerna önskar något att dricka, innan maten.

" Vi delar på en flaska vi fyra, föreslog någon. Fyra! Det blir nog väl snålt, tyckte en annan. "Lättöl här! Jag cyklar!

Hoppsan! Jag cyklar också! Hur gör jag nu då? Du får väl leda cykeln! Ja, ja, Det blir nog bra med det.

In i rummet kommer sällskap nummer två. Väluppfostrade som vi är sänkte vi ljudvolymen ett antal steg. Detta visade sig vara helt onödigt eftersom vi nu själva blev överröstade. Nåväl. Detta sällskap drog efter en stund vidare ut på stadens danspalats vilket vi veteraner har avverkat för många år sedan.

Klockan närmar sig tjugotvå och det har blivit dags för " di gamle" att gå hem  När vi reser oss från bordet, förenas vi alla i ett gemensamt "AAAJ!.Lederna har talat, och hemma väntar blodtrycks medicinen! 

Betalning av kalaset sker vid bardisken. Den arme servitören drar på nytt ett djupt andetag och ler ett stelt leende. Man undrar varför? Kan det bero på alla delade maträtter och vinskvättar som ska betalas av var och en?

 

Igår gjorde min nu tio kilo lättare kroppshydda, revolt. Varje valk protesterade mot mina sockerfria intag.

Varför då? undrar ni. Jag skyller allt på ett paket Ballerina med fyllning av choklad. Brukar inte frestas , men nu var det kört. Efter en ingående diskussion med mig själv sprang jag ut i köket och fullkomligt tryckte i mig ett stort antal kex. Närmare bestämt nio stycken.

Varje tugga var en njutning! En smakupplevelse som spred glädje och tillfredställelse . Tag några till", sa den lilla smällfeta djävulen som satt och knackade på min axel. " Du har gräddglass i frysen"!

Okej då! Lika bra att löpa loppet ut." " Chokladsås har du också"! fortsätter den lille frestaren,. Seså! Passa på nu!

Efter ett halvt paket gräddglass började kroppen att bära sig konstigt åt. Tarmarna mullrade och illamåendet sköljde över mig. Hade jag drabbats av magsjuka? Har barnbarnen smittat mig? Kan det vara gallan som spökar?

Vad kunde det annars vara? Bortförklaringarna haglade, och plågorna tilltog.

Jag menar blott att så många kex hade jag väl inte tryckt i mig. Eller?

Efter detta förstår jag att mitt liv i fortsättningen handlar om gurka i stavar och sura tomater. Någon Ballerina kommer jag nog ändå aldrig att bli, men jag föredrar att behålla tarmarna på insidan av kroppen!