Jaha då är det dags att ägga upp sig igen. Trycka i sig en massa ägg och njuta av den feta frestelsen som står på bordet och bubblar. Visst är det härligt? Men se det tycker inte alla kroppar. Vissa är icke utrustade med en gallblåsa som tål det mesta. En halvtimme in på påskmiddagen ser man den gamla vanliga aspiranten tvärt avbryta sitt frosseri, med ett utdraget stönande. Mår du inte bra, frågar man? Om blickar kunde döda så hade man varit död nu. Hur tycker du att det ser ut, flämtar han. Ska vi ringa på ambulans? Det är gallan, gnäller han. Likadant varje gång jag äter ägg! Varför äter du ägg då? frågar jag. Nu kommer martyrlåten rinnande ur den smärtfylldes mun. " Varför ska inte jag få leva som andra människor? Jag älskar ägg! Jag tycker att det är orättvist". Varför ska det alltid drabba mig? "Du får äta så många du vill! Här har du!" Ska du ta livet av mig! Du vet ju att jag inte tål ägg!! Jag undrar bara: Vad ska man göra med dessa gnällspikar? Ringa påskkärringarnas larmcentral och be dessa att skicka en " kvastulans" och forsla bort åbäket. Jag får för all del inte glömma att skicka med en äggkartong! GLAD PÅSK!

Jag tycker om att äta påskägg men jag tycker inte om att andra människor gräver i min mun. Igår var det nödvändigt eftersom jag på grund av påskägget hamnade på Folktandvårdens jourklinik.

Svårt att förklara hur det känns när man tittar sig i spegeln och ser en stor glugg med en dinglande tand. Hjääääp!!

Eftersom jag kunde få hjälp tidigast dagen efter så blev natten sömnlös. Vågade inte sova av rädsla för att få den dinglande tanden i luftstrupen. Huga! Ja, jag vet att jag är en riktig ynkrygg, men man måste ju vara rädd om sig. Jag talade inte med någon och bjöd därför inte heller på några lustigheter om min tand. Munnen var hermetiskt tillsluten. Nu är jag hemma igen, och tanden på plats. Jag kan gå runt med ett saligt leende på läpparna om jag vill.

VARNING!! Bit inte i påskäggen!! Sug på dom!

 

 

Billigt blev det också : Det kostade bara 1700! ( GRRRR)

I kväll är det dags för final i " Gladiatorerna". Mitt 6-åriga barnbarn och jag tillhör de verkliga entusiasterna. Ja, ni får gärna skratta och mena på, men det finns faktiskt ett stort djup i detta program. Hur tror ni att det känns att ramla ner från klätterväggen? Väldigt djupt fall, vill jag påstå. Bassängen som de kastar sig i är också väldigt djup, så det så. Vilka kroppar de har! Titta på Tor. Vilken karl! Tre meter mellan vingspetsarna. Ursäkta, jag menar lårmusklerna. Maken tittar underligt på mig. Tycker du att han är snygg? frågar han. Snygg är bara förnamnet! " Tänk om du hade sådana muskler, gubbe lilla".Musklet!! " Det är inga muskler"! En massa luft är vad det är"! Han orkar knappast att lyfta en matkasse", fortsätter den med äkta muskler utrustade maken.

Gladiatorn redo? Utmanaren redo? "Alltid redo säger maken som kämpar med att lyfta sin ölburk. 

Nu kan vi tydligen få den sjukvård vi behöver genom att slå på våra teveapparater.Är det inte " Fråga doktorn, så är det i teve fyras morgonprogram! Inte nog med det. Doktorerna som sitter där i soffan och svarar på frågor om diverse symtom, är rena rama utvikningspojkarna. Snygga och nyrakade, alltså. Jag vill ha en ful doktor! En som man kan lita på. Som inte tänker på hur han ser ut, varje sekund. Vem vill att en sådan snygging ska få veta att du lider av exempelvis haemorrhoider. Inte jag! Dessvärre så är de flesta " kändisdoktorerna" från Örebroområdet.Kul att möta dessa utanför Filmstaden och se att de mönstrar dej från topp till tå. Usch och fy! Fördelen är väl att man sparar 250 kronor, som ett läkarbesök på sjukhuset kostar. Damerna i " Fråga doktorn" kör programmet igenom med glada tillrop och presenter av olika slag.Det ska vara kul att vara sjuk, verkar det som. I de flesta programmen har man bjudit in någon kändis. Samma ansikten som figurerar i Hänt extra var och varannan vecka. Ikväll startade ännu ett " doktorsprogram". Den arma doktorns tid att agera var mindre än tre minuter. Programledaren höll låda och svarade själv på det mesta.Hypokondriker som han är, så är han expert på många områden.

Undrar just om någon vill anlita en gammal undersköterska? Jaså! Inte det.

Jag får verkligen hoppas  att den lilla sippan har tagit på sig strumpor och skor om den ska överleva.

Efter min korta cykeltur från hemmet och till mitt numera andra hem "Lyftet", domnade händer och fötter av den vidriga kylan. Emellertid tinade de snabbt upp då jag efter uppvärmning i roddmaskinen kastade mig in i denna djungel av apparater. Några är tillverkade i Norge! Mina tankar går då snabbt över till Northug, skidfantomen. Möjligheten finns ju att han har tränat på en likadan apparat. Efter fem minuter förstod jag att så var fallet. Jag kände att mina senor blev som stålvajrar. Mina ben har dessvärre några åderbråck och diverse gropar, men ändå! Man måste få fantisera. Jag tillhörde i drömmen det norska skidlandslaget.

Snabbt kastades jag in i verkligheten av att jag fastnade med foten under en pinne i rostfritt.stål. Aj, aj, aj! " Du måste göra så här", säger en hjälpsam tjej. Du får sänka vikten". 85 kilo är för mycket om du är nybörjare". " Sedan ska du ha fötterna på pinnen och inte under". " Känner du till hur många kilo Northug har, när han tränar"? frågar jag.

Hon tittar konstigt på mig och försvinner mot omklädningsrummet. 

När man arbetar natt och kommer hem för att intaga viloläge, så känner man inte för att höra om det senaste inom Gocart-eliten i Europa. Gubben är pratsjuk och börjar med en ingående beskrivning om däckens uppbyggnad. Skitkul! Det han så småningom kommer fram till är att han har investerat i fyra nya till sin egen cart.

Har köpt dessa av Europa-fyran. Bara en sån" sak. Hur ofta har inte jag ropat in saker på auktion som troligen har tillhört Europaeliten i skrotsamling. Skulle det vara så märkvärdigt, så att han måste störa min sömn? Han har ju faktiskt nått den aktningsvärda åldern av 65-år, ( snart 66 ) och borde, om han var normal, sitta under flitens lampa och lösa korsord , i rutiga filttofflor. Halvsovande och på väg in i sovrummet hör jag det sista om fördelar och nackdelar med regummering. Lugn och stabil, som jag är, så kastar jag bara en kudde efter honom.

Tro det eller ej! När jag sömndrucken kommer upp några timmar senare så handlar det om " dubbla förgasare".

Jag undrar blott. Är detta normalt?? 

Ikväll har jag varit på Lanna loudgen och berättat för unga läkare om min tid inom vården. 45 år av mitt liv har kretsat kring blödande magsår och kejsarsnitt. Varför har jag då stannat så länge inom detta yrke? Ja, säg det. Jo då, jag är redo att erkänna att detta är mitt drömjobb. Att ha fått vara med om den otroliga utveckling som skett under mina år , är fantastisk. Om jag fick börja om igen så skulle jag med den erfarenhet jag har, välja samma jobb. Det känns bra att få dela med sig till ungdomarna som är vår framtid. Visserligen så tror jag kanske att de har svårt att tänka sig in i hur det var på den tiden jag själv började på 60-talet. Vad har de för nytta av det? Nej, nu stundar nya tider. Det var inte alltid bättre förr, som vissa tror. När jag tittar in i dessa ungdomars ögon så ser jag glöden och intresset . Det räcker för mig. Vi gamlingars uppgift är att stödja dessa. Inte att gnälla och klaga! Glöm aldrig att de är vår framtid!

Natten till idag hade jag en dröm som var så otroligt verklig så att jag fortfarande inte har vaknat upp ur den. Jag sökte läkare för ett långvarigt illamående och magsmärtor. Efter undersökningen säger doktorn:" Ja fru Pålerud . Jag får gratulera! Ni är gravid i sjunde månaden". Gravid? Vid 65-års ålder! Är karln tokig? Ska min 45-årige son få ett litet syskon? Vad glad han ska bli. Jag gick som i trans till min arbetsgivare och sade att jag skulle vara gravledig om en månad. Nedkomsten beräknades till jul. Den annars så allvarsamma chefen brast ut i ett gapskratt som hördes över hela operationsavdelningen." Du är rolig du Kikki". " Är det jungfrufödsel, kanske"? Jag kände i drömmen hur ångesten kom över mig. Det blev inte bättre av att maken tog emot nyheten utan att bli det minsta förvånad. "Då blir vi unga på nytt, säger han, utan att blinka. Vid sex-tiden vaknade jag blöt av svett. Jag kände på min stora mage som verkade ha sjunkit ner. Var det något som rumlade runt därinne? " Det tog en god stund innan jag förstod att allting var en mardröm. Jag vet också att jag aldrig mera kommer att äta kåldolmar innan jag går till sängs.  

Är det verkligen 65-år sedan jag föddes i nuvarande " Handlarn affär" i Ramsberg, som då var sjukstuga. Min faster Barbro var barnmorska och skötte om förlossningen. Jag föddes mitt emellan köttdisken och godisdisken, vilket ju kan förklara en hel del. Att växa upp i skogen och att matas med viltkött och insjöfisk, har sina fördelar. Jag erkänner villigt att min barndom var en Bullerbykopia och att denna uppväxt gjorde mig till en trygg och glad människa. Ödmjuk kanske är att ta i en smula. Att åka till Örebro var en otrolig upplevelse. Jag minns att jag var så nyfiken på allt som hände i staden, att jag gick baklänges in  i en lyktstolpe av ren upphetsning.

Nu bor man mitt i stadens brus och matas inte längre med älg och rådjurskött. Det får man köpa i delikatessdisken på Maxi. Konstigt hur livet kan utveckla sig. Hoppas nu att utvecklingen fortsätter ännu några år och att min nyfikenhet håller i sig! Livet skulle vara alltför trist annars!

Igår hade jag ett heldagsbesök av mina tre barnbarn. 6år, 2,5 år och baby. Den "välstädade" lägenheten förvandlades på några minuter till ett slagfält. Filtar och kuddar blev till byggmaterial som förvandlades till kojor och trollskogar. Efter fem minuters lek var det roliga slut i och med att 2,5 åringen kastade en hård mojäng på sin äldre syster. Gråten skrämde den lille babysen som med gäll röst anslöt sig till de övriga.

"Är det någon som vill ha mat"? " Jag vill ha glass!!" Jag vill ha köttbullar(usch)"!! En grön glass"! " Det vill jag också"! Det finns bara en grön kvar!" Då tar jag den för jag är störst"!! Den relativt nyblivna modern, satt lugnt i soffhörnet och ammade medan en svettig mormor var halvt inne i frysen för att hitta ytterligare en grön glass. " Det finns bara en och den är gammal och äcklig, ljög mormor. Blääää! En 2,5 åring kan man lura men inte en 6 åring. Varför har du gammal glass ifrysen"? Jag avstod från att svara på denna dumma fråga. " Jag vill pyssla, mormor".Har du några servetter undrar 6-åringen ?.Vi kan klippa dukar! Du kan sälja dom på loppis!" Sagt och gjort. Tjugofem dukar klipptes till och köket badade i pappersrester. " Du kan slänga dom när vi har åkt", säger den hjärtlösa dottern. Som fortfarande ammar! Blir han aldrig mätt?, undrar jag. " När ni var små fick man amma var fjärde timme". Varken mer eller mindre". " En baby kan aldrig bli fet av bröstmjölk, säger dottern. " Jaså du, tänker jag och petar på en av de fyra,lena små hakorna. Nu gör vi påskkort, mormor!!" Att skriva Glad Påsk på ca 50 påskkort under en timmes tid, tar på krafterna. Måla Lilla Gubben, mormor, och Pippi!" Skrattet som föjde efter uppvisandet av mitt konstverk var förlösande. Glada barn är en välsignelse sa alltid min kära mamma.

Dagen avslutades med mörkerlek i badrummet. Kolsvart  och utrustade med ficklampor roade de små änglarna sig själva i nästan en halvtimme. Därefter var besöket slut för denna gång.

En ljuvlig doft slog emot mig när jag öppnade, dörren till badrummet och klev in. Fötterna tappade fästet och jag gled sakta men säkert mot tvättkorgen. Sköljmedelsflaskan var tom och parfymdofter svävade genom luften. Golvet var som en nyspolad skridskois. Mitt i tumultet tittar maken in. VAD GOTT DET LUKTAR HÄR DÅ!! Snacka om att vara delaktig. 

Ja, jag erkänner! Jag har börjat att träna på Lyftet! Efter två gånger har jag fått tillbaka min grundkondition!

Ryggen värker, benen krampar och svetten rinner, men vad gör det? Ingenting. Ont ska med ont fördrivas, eller hur? Jag har insett att jag måste investera i nya träningskläder. Skorna väger minst fem kilo var, och t-shirten tre storlekar för liten. En trevlig och positiv tjej instruerade mig om apparaterna och allt kändes toppen.

Nu kör vi minst tre gånger i veckan farmor, hojtar slavdrivaren,  barnbarnet. Hon har sprungit på löpbandet minst en halvtimme utan att flåsa.Vi hinner ett par omgångar i helgen också! Ta roddmaskinen, farmor. Rappa på! Du orkar. Du verkar ha stark överkropp, fortsätter hon. Ska jag ta det som en komplimang? Stark överkropp. Man får tacka.

Ikväll får jag ta ett snack med henne om kroppens funktioner vid åldrande. Att man får ta det försiktigt vid 65-års ålder. Jag vill ju inte att hon åker dit för misshandel!!

,

Kollar på frågesport. Rickard Olsson verkar att ha svaren på det mesta. En smart frågeledare måste man säga.

En hedersdoktor! Hur man nu kan bli det utan att klara en enda tentamen! Man måste utmärka sig på något sätt, kanske. Som Carl-Jan och Göran Persson t.ex. Ja,ja, konstigt är det. Inatt ska jag gå till jobbet och utmärka mig.

På vilket sätt har jag inte kommit på ännu. Det lär inte räcka till en doktorshatt i vilket fall.Sov Gott ni som kan och får! Kram till er alla!

 

Kollar just nu på frågesportprogrammet Vem vet mest.

Kollar just nu på frågesportprogrammet Vem vet mest.

Nu har det hänt! Jag har varit på gym! Blev dit tvingad av det 22-åriga, vältränade barnbarnet. Helt slutkörd efter ett Vasalopp och en fem-mil så var ett gym-besök längst ner på önskelistan.

Det började jättebra. Vi kom inte in i lokalen. Mitt passerkort lyste rött. Synd, ljög jag. Bättre lycka nästa gång! Nu går vi hem och fikar. Vad händer då? En ung alert kille kommer farande, som skjuten ur en kanon. Vill ni komma in? Nej det........! Jaa! Jättegärna hör jag barnbarnet svara. Det fixar jag, säger den alerte. Du börjar med roddmaskinen, farmor! Vaddå, ro? Det finns ju inga åror. Nåväl, efter en stund var jag igång. Nu tar vi löpbandet!

Det går för snaaabt!! Hur kommer jag av det här eländet? Mordvapen är vad det är! Jag gick ut ur rummet för att pusta då jag får se en helt vanlig gammal träningscykel. Hurra! Äntligen en vettig maskin som passade mig.

Om jag hade höjt sadeln efter mina en och sjuttionio, så hade det säkert gått jättebra, men så var inte fallet. Plötsligt hade jag knäet uppe vid hakan och hörde samtidigt ett knakande ljud i leden. Ajjjj!

Jag har idag ett svullet, bultande knä. Den vältränade säger att det är träningsvärk jag säger att det är en allvarlig knäskada. Vi kör tre gånger i veckan till att börja med, farmor". "Fixa skor nu, och köp byxor som inte blir varma vid träning. Du kan inte ha en paljettjumper när du tränar, fattar du väl!"

Det verkar inte finnas någon återvändo. JAG BLIR GALEN!

Äldsta barnbarnet har köpt nya skor! För att veta att hon fått de rätta skorna så var det tvunget att besöka " löplabbet". Hon ska nämligen dra med sin farmor till träningslokalen även om farmor protesterar.. Jag har skoooor! Visserligen är de tunga eftersom de har stålhätta." Du kan inte ha de där skorna farmor!"De väger ju minst fem kilo".Löplabbet! Har väl aldrig hört på maken! Ska man lämna ut sina fötter till en spoling i tjugoårs åldern? Det tänker jag inte göra! Jag känner väl mina fötter bäst själv. " Finns det hål i skorna där jag kan placera liktornnarna? frågar jag den unga damen? Jaså, inte det! Efter vilda disskutioner beslutade vi oss om att prova en träningsform som inte kräver skor. POLEFITNESS! Här ska man vara barbent och skolös. Motionen går ut på att åla sig runt en stång. Man ska också klättra upp på stången och sakta glida ner. Det passar mig mycket bra. Nästan ingen kostnad alls eftersom kläder inte är nödvändigt. Jag förväntar mig inga underverk, men vem vet vad det för med sig.