Jag har aldrig sett så många äpplen på en och samma gång"! Träden är överfulla och fallfrukten täcker gräsmattan! Man kan inte bara lämna dessa att ruttna bort, eller? Min kära mamma tog till vara allt som växte, på den tiden. Äpplemos, äppelkakor, gele, äppelknyten mm, mm. Pappa lindade in vinterfrukten i papper och sparade i en låda i källaren. Inget fick förfaras. " Hämta några gamla tidningar och sätt igång med att slå in ", sa jag till maken.

Vad då slå in"? Äpplena naturligtvis"! Vi har äpplen fram till jul om vi sköter om dem."

Han tittar förvånat upp ur sin motorblaska och reser sig motvilligt. " Hur gör man?  Varför? Det finns ju äpplen att köpa i affären året om!" " Jag kan inte äta äpplen, fortsätter han, gnällspiken. Jag känner av gallan!" Han som inte ens vet var gallblåsan sitter, i kroppen.

 Försöket till ett gemensamt projekt hade misslyckats. Bara att inse. Jag var ensam med mina äpplen.

Tro inte att jag ger upp så lätt. Ugnen på och äpplepajer in. Doften av äpple och kanel piggade upp och bakandet tog ordentlig fart. Samtidigt puttrade äppelmoset i en stor gryta på spisen. Jag såg framför mig glädjen i mina barnbarns ögon över att få åtnjuta dessa delikatesser.

Glädjen blev kort! Jag vill inte haaa!" Det är surt! Tycker inte om! AAJ !! Mamma! Mormor nyps!

" Tur att man inte började med paketeringen då, sa gubben.

Ett ord till och " Auto und Motorsport" har en prenumerant mindre!!