Barn är ett folk?

Igår hade jag ett heldagsbesök av mina tre barnbarn. 6år, 2,5 år och baby. Den "välstädade" lägenheten förvandlades på några minuter till ett slagfält. Filtar och kuddar blev till byggmaterial som förvandlades till kojor och trollskogar. Efter fem minuters lek var det roliga slut i och med att 2,5 åringen kastade en hård mojäng på sin äldre syster. Gråten skrämde den lille babysen som med gäll röst anslöt sig till de övriga.
"Är det någon som vill ha mat"? " Jag vill ha glass!!" Jag vill ha köttbullar(usch)"!! En grön glass"! " Det vill jag också"! Det finns bara en grön kvar!" Då tar jag den för jag är störst"!! Den relativt nyblivna modern, satt lugnt i soffhörnet och ammade medan en svettig mormor var halvt inne i frysen för att hitta ytterligare en grön glass. " Det finns bara en och den är gammal och äcklig, ljög mormor. Blääää! En 2,5 åring kan man lura men inte en 6 åring. Varför har du gammal glass ifrysen"? Jag avstod från att svara på denna dumma fråga. " Jag vill pyssla, mormor".Har du några servetter undrar 6-åringen ?.Vi kan klippa dukar! Du kan sälja dom på loppis!" Sagt och gjort. Tjugofem dukar klipptes till och köket badade i pappersrester. " Du kan slänga dom när vi har åkt", säger den hjärtlösa dottern. Som fortfarande ammar! Blir han aldrig mätt?, undrar jag. " När ni var små fick man amma var fjärde timme". Varken mer eller mindre". " En baby kan aldrig bli fet av bröstmjölk, säger dottern. " Jaså du, tänker jag och petar på en av de fyra,lena små hakorna. Nu gör vi påskkort, mormor!!" Att skriva Glad Påsk på ca 50 påskkort under en timmes tid, tar på krafterna. Måla Lilla Gubben, mormor, och Pippi!" Skrattet som föjde efter uppvisandet av mitt konstverk var förlösande. Glada barn är en välsignelse sa alltid min kära mamma.
Dagen avslutades med mörkerlek i badrummet. Kolsvart  och utrustade med ficklampor roade de små änglarna sig själva i nästan en halvtimme. Därefter var besöket slut för denna gång.
En ljuvlig doft slog emot mig när jag öppnade, dörren till badrummet och klev in. Fötterna tappade fästet och jag gled sakta men säkert mot tvättkorgen. Sköljmedelsflaskan var tom och parfymdofter svävade genom luften. Golvet var som en nyspolad skridskois. Mitt i tumultet tittar maken in. VAD GOTT DET LUKTAR HÄR DÅ!! Snacka om att vara delaktig. 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

kikkipalerud.blogg.se

Kåsör och undersköterska. Farmor och mormor till 12 barnbarn. Tidigare kåserat i T-Bladet, m.fl tidningar. Har 2010 fått en bok utgiven, innehållande ett antal av mina samlade kåserier. Skriver även dikter och tal till fester, bröllop, mm.

RSS 2.0