Sött är gött !

Igår gjorde min nu tio kilo lättare kroppshydda, revolt. Varje valk protesterade mot mina sockerfria intag.
Varför då? undrar ni. Jag skyller allt på ett paket Ballerina med fyllning av choklad. Brukar inte frestas , men nu var det kört. Efter en ingående diskussion med mig själv sprang jag ut i köket och fullkomligt tryckte i mig ett stort antal kex. Närmare bestämt nio stycken.
Varje tugga var en njutning! En smakupplevelse som spred glädje och tillfredställelse . Tag några till", sa den lilla smällfeta djävulen som satt och knackade på min axel. " Du har gräddglass i frysen"!
Okej då! Lika bra att löpa loppet ut." " Chokladsås har du också"! fortsätter den lille frestaren,. Seså! Passa på nu!
Efter ett halvt paket gräddglass började kroppen att bära sig konstigt åt. Tarmarna mullrade och illamåendet sköljde över mig. Hade jag drabbats av magsjuka? Har barnbarnen smittat mig? Kan det vara gallan som spökar?
Vad kunde det annars vara? Bortförklaringarna haglade, och plågorna tilltog.
Jag menar blott att så många kex hade jag väl inte tryckt i mig. Eller?
Efter detta förstår jag att mitt liv i fortsättningen handlar om gurka i stavar och sura tomater. Någon Ballerina kommer jag nog ändå aldrig att bli, men jag föredrar att behålla tarmarna på insidan av kroppen! 

Social fobi!

Diskussioner i "nyhetsmorgon angående användandet av i-phone. Föräldrar som hämtar sina barn på fritids och dagis är så okoncentrerade och uppkopplade så att barnen far illa. "Vänta lite"! Måste kolla mitt e-mejl. Tyst! Kommer snart"!
Mamma, mamma! Jag är kissnödig! Strax! " Vad sa du Anna"? "Träning klockan sju"? Ok! " Nej Ida. Stövlarna sitter på fel fot!" Är du kvar Anna"?
Ska det vara på detta viset? Kan man inte förbjuda användandet av dessa tingestar vid avhämtning av de små? Jag känner att jag måste reagera!  Kan man inte förbjuda dessa i alla offentliga lokaler? Bara få använda dem i nödsituationer! Tyvärr så är det dessa som dagligen orsaker åtskilliga tillbud. Alla dessa bilförare som helt okoncentrerade glatt talar och talar istället för att köra bil. Bilar som inte kör vid grönt ljus. Andra bilar som kränger och svänger åt olika håll i takt med förarens skrattsalvor åt något inslag på You tube! Var är vi på väg?
Märk väl att detta inte enbart gäller ungdomar. Gamla kärringar i min egen ålder är helt galna . Nu är det inte längre handarbeten som gäller. Nej då! Här ska spelas och slås rekord. TP, släng dej i väggen! Skapas bondgårdar och skjutas änder. Jag är ingen bakåtsträvare. Inte alls! Ibland känner jag dock att jag inte vill bli nådd.
Jag vill så gärna ha ögonkontakt med mina vänner. Är det för mycket att begära? JÄKLAR! Nu ringer det!
 

RICCAR.

Riccar heter han. Han står placerad på golvet i sovrummet och väntar på att bli  igång satt. Tar inga egna initiativ.
Nej då. Det är jag som ska dra igång honom. Ska du ha min hjälp så får du vara försiktig med min maskin och gärna smörja den då och då, ser han ut att tycka. " Du kastar för mycket"! Kör raka spåret istället"! Inte zickzack!!
Du får vara försiktig när du sätter in spolen"! Gör du fel så sticker jag till direkt!
" Fel färg! Fel kvalitet på tyget!? Jag kan inte starta i glatta kläder!" " Det liksom knyter sig".
Sluta spola, människa! Jag kör fast". Ett rosslande ljud hörs från Riccar. Han lägger av"!
Jag sparkar och slår på maskinen, utan att något händer. In i sovrummet rusar maken. Vad sysslar du med? River du hela huset?" Han ser konstigt på mej när jag ber honom att försöka smörja maskinen.
Vad var det jag sa! Du har väl aldrig kunnat sy".
" Bär ner eländet i källaren innan jag slänger ut den genom fönstret. Akta bara så att inte spolen kommer i kläm!

Min underbara städerska!

Är väldigt effektiv vad gäller skrivandet, just nu. Skrivklåda? Det ringer på dörrklockan och in i hallen kliver en ängel från Fjugesta. Ja, ni ser rätt. Det finns änglar i Fjugesta, även om lagen slutar där, som vissa påstår.
Ängeln ska städa min lägenhet! Själv sitter jag i min skinnfåtölj och skriver. Bra va? Helst vill hon nog att jag ska försvinna ut, så att hon får vara ifred, men icke! Jag lider av ett obotligt kontrollbehov och sitter envis kvar.
" Skäms du inte som utnyttjar människor på detta viset"? undrar en avundsjuk. "Du kan väl städa själv!"
"Jag skapar nya jobb, svarar jag. Bidrar till att minska på arbetslösheten". "Är inte det bra?
Den avundsjuka fräser fram ett otydligt svar och går med raska steg bort . Ängeln kastar sig nu över toaletterna. En underbar väldoft sprider sig i våningen. Den lilla pälsbollen nyser irriterat och blänger på ängeln. När hon sedan drar igång dammsugaren, som låter som en Formel-etta, blir han aggressiv. Hugger efter slangen och morrar åt den nu  förskräckta ängeln. Efter en timme jagandes en ilsken hund med nysningar, ger hon upp.
Det får duga så här. Stäng av eländet! Jag tar det sista själv".
Mamma! "Du får endera gå ut med Ludde, eller städa själv, säger ängeln. Han är inte riktigt navlad!"
En ängel är hon, äldsta dottern. Undrar om hon kommer tillbaka?

Att bliva pensionär.

" Arbetar du fortfarande"? Är inte du pensionär"? I stort sett varje dag får jag dessa frågor.
Jo, jag är en arbetande pensionär"! En som inte är redo att sluta ännu. Jag känner inte för att gå hemma i lägenheten och vattna ruskorna och damma antikviteterna. Det bara är så! Det behöver inte betyda att man vid sextiofem års ålder plötsligt tappar orken och engagemanget för sitt arbete. Jag tycker fortfarande att det är en glädje att gå till jobbet!" " Inte en dag längre ska jag vara kvar på det här stället!" säger en.
Här har man slitit i sitt anletes svett halva sitt liv", säger en annan. Åh vad skönt det ska bli att sluta"!
Kan jag se och  höra ett uns av ångest, i dessa röster? Ja, i vissa. Naturligtvis så finns det pensionärer som stortrivs med tillvaron. Gör saker som inte har hunnits med tidigare. Folkdans, Ålandsresor, barnpassning och släktforskning är några exempel på sysselsättning. Utnyttjar pensionärsrabatterna, som maken ofta glömmer (hm.  Att trampa runt med äkta hälften i hälarna kan också vara svårt att vänja sig vid. Inte alls självklart, som så många har upptäckt. Många olater som man inte har märkt tidigare, kommer fram. Det är naturligtvis ömsesidigt! " Varför har handduken en ögla"? Varför sitter det en ställning på väggen"? Kan det vara för att placera en toarulle i"? Har Ludde glömt att diska idag? Att passa barnbarnen är både stimulerande och tärande. Eftersom jag har en blandad skara allt ifrån nio månader till tjugotre år så händer det alltid något . Det är en glädje att följa dem på resan mot vuxenvärlden. På egna villkor, naturligtvis. En heldag med treåringar kan knäcka en häst. En timme med tonårsproblem, likaså. Var tid har sitt, som di gamle säger.
"Du som har så många barnbarn, hur hinner du arbeta"? Den frågan kommer ofta. Är man en dålig farmor och mormor om man inte ställer upp under alla dygnets timmar"? Inte då.
Nu hojtar maken från köket. " Ska biffarna vara svarta? Kolsvarta! Jag drar ett djupt andetag och svarar med lugn röst:" Du bestämmer själv. Jag ska till jobbet nu, så jag hinner inte äta!!"

Kraftig benstomme?

Det finns inget som heter kraftig benstomme", säger en liten späd, förnumstig kvinna som utger sig för att veta allt.
Det skiljer som mest två kilo på våra benstommar. Inte mer! Så skyll inte på det." Om inte benstommen väger någonting och inte heller fett är särskilt tungt, vad tusan är det då som väger?
Vad det än är så har jag för mycket av detta. Kan det vara hjärtat? Man hör då och då talas om att den och den har ett stort hjärta. Det blir till att låta råttspåren vandra från skafferiet än en gång. Viktväktarna finns numera på nätet. Så bra! Då behöver man inte gå på möten och väga in sig framför ögonen på ett femtiotal andra tjockisar.
Lyssna på alla duktiga, som aldrig smakar en hallongrotta eller smyger i sig en gräddglass. Guldstjärnorna för en lyckad vikt nedgång får man klara sig utan. Det känns faktiskt riktigt bra att sitta bekvämt tillbakalutad i favoritfåtöljen och samtidigt   gå ner i vikt. Jaså? Är det inte så det går till,? En nära anhörig har med en annan metod krympt till sitt halva jag. Han äter bara fett! Jag har nu kommit fram till att en kombination av dessa två metoder är bäst och bör gå snabbast. Jag behöver då inte heller avstå från något. Smart va?
Konstigt". Förra veckan gick jag upp två kilo! Jag kallar det för sju-sju metoden. Förresten så sa en ung, något rundnätt doktor till mig att " gamla" människor ska ha fett på kroppen. Då mår de bättre.
En mycket förnuftig ung man. Han visste vad han talade om! Jag känner mig i denna stund helt nöjd med att vara " gammal.

Säg Ullared! Det räcker.

Vad kan locka mig att än en gång åka till  detta shoppingens Mecca? Kan det vara den underbara bussresan som startar från Örebro klockan halv tre på natten. Eller är det köerna utanför varuhuset? Kanske gemenskapen med alla andra köpgalna som närgånget trycker sig emot min kropp. Jackorna och byxorna som är billigare i affärerna hemma. Leksakerna som visserligen är billigare, men som inte alls är nödvändiga, eftersom barnen redan har några omgångar av dessa sedan tidigare besök. Nu vet jag! Det handlar om plastpåsar. Folk vallfärdar för dessa nödvändigheter. Halva priset! gastar en kvinna som åkt från Kiruna bara för plastpåsarnas skull.
En annan ville se Morgan och Ola-Conny. Charmknuttarna! Vilket kan diskuteras. Nej, nu får jag skärpa till mig. Det kommer att bli en heldag! I sällskap med fem härliga damer i skilda åldrar så kan man ha trevligt utan att shoppa. Får man skämmas om man inte handlar? frågar jag yngsta dottern. Men mamma! Du har tolv barnbarn att handla till! Inte handla! Det var det värsta jag har hört, på länge. Ja tänk vad glada tonåringarna ska bli om jag handlar kläder till dem". Vi har ju samma smak!! Mina tre små är jättetacksamma! Hon är inte dum, min yngsta dotter. Erbjöd sig t.om att springa runt och handla åt mig, om jag blev trött i benen. Säg en summa bara så tar jag ditt kort och fixar allt. Härligt med hjälpsamma döttrar! 
Bussen återkommer till Örebro klockan tjugotre. Maken får låna en traktor med släpkärra och hämta oss. Åka runt till Fjugesta och Vintrosa och tre adresser i Örebro. Det kan han gott göra, tycker jag.
Det är inte bara jag som tjänar på att köpa billiga plastpåsar. 

Kloten nästa!

Fyra kilo köttfärs, femton limpor, tio liter mjölk mm, mm. Vi tömmer Ica på vägen upp, suckar maken.
Äntligen blir den av. " Hela familjen-träffen". Här ska umgås till hundra procent. Alla ska älska varandra under en hel helg, och barnen ska leka snällt med sina dockor och byggklossar. Eller? Barnbarnen är i ålder allt emellan nio månader och tjugotre år. De är tolv stycken till antalet. Förmodligen så kommer vi inte att se så mycket av de som är från tre år och uppåt. Naturligtvis så är det mer givande att lattja med sin i-phone.
Att hålla sig uppdaterad! Hänga med! Man måste ju kunna bli nådd.
Min egen gamla mobil har ingen täckning i Kloten. Härligt! Jag får vara ifred hela helgen. Endast nödsamtal! Så står det i rutan. Det ska mycket till innan jag ringer. Möjligen om jag möter en ilsken björn, eller blir anfallen av en väsande orm. Hur som helst så tänker jag ta med några skojiga ordlekar och kanhända TP, från åttiotalet. Då har jag stor chans att visa mina kunskaper. Mina båda söner är dåliga förlorare, så de åker förmodligen hem tidigare än beräknat. Ser mycket fram emot denna helg med barn och barnbarn.  " Tror du att ungarna vill plocka svamp,? frågar jag maken. Ja, möjligen plocka ner några burkar champinjoner från hyllan i affären, svarar den obotlige optimisten.

Köpa. Byta. Sälja.

Aldrig tidigare har det handlats så mycket som nu på loppisar och genom annonssidor i våra tidningar.
" Kolla, säger jag till maken". En helsida lågprisannonser i Nerikes allehanda!" " En sida, svarar han. Del två är ju fylld av annonser! Sju, åtta sidor". Har man inget annat viktigt att förtälja?
Jag är benägen att protestera, som gammal loppisälskare, men känner någonstans att han har rätt. Jag skulle vilja veta om potatisen är upptagen, i Närkes Kil, eller om man har fyllt i groparna på väg 68, Att det är mjöldagg på krusbären i Frövi, eller att en gris åt upp fru Svenssons tagetes.
Det händer väl inte så mycket". Man kan inte hitta på en massa saker för att locka läsare, eller?"
Det finns ju massor av intressanta människor att skriva om", fortsätter jag. " Nämn en, säger maken.
Du får inte välja dej själv"!
Kolla på annonserna på sidan sju"! Jag är sugen på att köpa herbariet på bilden"!
 Jag tror att läget blev en smula "pressat", mumlar han.

Jerry! I love you!

Här framför datorn sitter nu tonåringen Eva Maria Christina Östgren ( flicknamn).
Fylld av känslor som har legat i träda under många år .In på scenen träder han. Iklädd glittrande skinnjacka och svarta jeans " You are Always on my mind"! rinner ur munnen på den lilla gråhårige gubben, på sjuttio vårar. Hur många gånger har man inte dansat sista dansen till den låten ?. Dö kär i någon
klumpig, trevande bypojke, som aldrig fick upp knapparna. Jerry ger järnet och lite till. Jag kom på mig själv med att titta efter om Conventum arena var innehavare av en hjärträddare. De snabba höftrullningarna lyste med sin frånvaro, hos både Jerry och mej, men då och då åkte ett ben upp i luften. I can jive, I can jive"! " Let me tell you that I love you"! Ni hör ju själva.
Man hamnar lätt i trans. Vännen Ing-Britt var också märkbart påverkad. Förmodligen tänkte hon sig tillbaka till ungdomsåren i Kopparberg. När hon dansade sista dansen med någon rumpmas från byggda. I andra akten har Jerry iklätt sig blå kostym. Även den med glitter. Hans vokabulär, vad  gäller slangord, är enormt. Visserligen så förstår man inte allt, men han sjunger tack o lov på engelska. I publiken satt mestadels nyfriserade damer med sina gråhåriga herrar. Man kunde se att det ryckte lite lätt i någon fot och  att en tam applåd frambringades. Damerna hade något hemlighetsfullt i blicken och jag vet mer än väl vad de tänkte på.
Har han svårt att andas? undrar väninnan min. Ser du inte vad han flåsar? Genast söker min blick efter en syrgastub. Efter över fyrtio år inom vården så är man skadad. Kan inte helt ansvarslöst släppa loss en sjuttio åring på scenen utan att oroas för hans hälsa. Så är det bara.
Sakta gick vi över stan . Maken sov och det var väl lika bra det så att han slapp att se mitt fåniga leende. Imorgon återgår jag till mitt nuvarande namn: Pålerud.
Tack Jerry Williams! Let me tell you that I love you!

Spegel, spegel på väggen där!

Idag läste jag en artikel som handlade om självförtroende. Man skulle ställa sig framför en spegel och säga till sig själv: Jag är vacker. Jag är bäst. Jag är smart. I tio minuter stod jag där och talade till spegeln. Maken passerade några gånger och hade svårt för att hålla skrattet tillbaka. " Du har  självförtroende så det räcker så vad står du där för"? Konstigt att han inte nämnde något om att jag är vacker. Han gick förbi minst tio gånger utan att nämna ett ord om det vackra. Han reagerade inte heller på ordet smart! Jag är vacker"! försökte jag när han åter passerade.
Inte ett ord, säger han. Tycker du att jag är ful"? " När du var tjugo var du jättesnygg, säger han. " Hur ska man ta detta? Vara tacksam? Hur tycker du att jag ser ut idag då? " Du är väl mera mogen, kan man säga". Mogen??
Ordet mogen, får mig att tänka på en stor, bullig pumpa! Jag frågade aldrig om han tycker att jag är smart, eftersom jag inte vill höra svaret.
Finkänslig har han aldrig varit, maken. Den bulliga pumpan kommer aldrig mera att ställa sig framför en spegel!

Vargen ylar och björnen brummar!

Hemkommen efter några dagar i vildmarken. Utrustade med metspön, mask och slägga dundrade vi in i den djupa skogen. Första natten hörde jag vargen? Ett fruktansvärt ylande bara några meter från husbilen. Det ökade i volym och besten gick till anfall mot bilen. " Var är Ludde"? Hämta Ludde!!" Han är inte inne"! Om jag går ut nu så är du änka inom en halvtimme", Hör du inte hur den låter? " Det är hungerskrik"! " Fegis! Är du rädd för en ynklig varg? " Jag går själv"! " Ta med dej släggan!! Med detta redskap i beredskap, öppnar jag försiktigt dörren. In rusar en förnärmad Ludde. Blicken han gav mig, sade allt. Visst kan han både yla och krafsa på dörrar, men någon varg är han inte. Sluta upp med att blänga! " Jag har fortfarande släggan i handen."
"Björnen" såg vi nästkommande dag. Den var stor, brun och gigantisk. Visserligen var den minst hundra meter ifrån oss, men ändå. Två små ungar hade den i sällskap. "Farligt! Mycket farligt! " Törs man plocka lingon här?, frågade jag maken. "Nej, absolut inte! Du har inte en chans mot en björn"! Svarar en som ratar att plocka. En som säger sig vara färgblind och inte se lingonen. Mitt i samtalet kommer björnen närmare. In i bilen, snabbt!! Nu ligger vi illa till"!
Var är björnungarna? Dom går där, säger maken. " Konstigt! "De har bara två ben": Mamman kommer där borta! Hon har brun jacka och toppluva"! Tvåbenta björnar har jag aldrig sett tidigare, så det vi har sett idag är förmodligen unikt!" På tal om unik så metade maken oavbrutet under nio timmar utan att få en enda fisk!

Äppelkriget!

Jag har aldrig sett så många äpplen på en och samma gång"! Träden är överfulla och fallfrukten täcker gräsmattan! Man kan inte bara lämna dessa att ruttna bort, eller? Min kära mamma tog till vara allt som växte, på den tiden. Äpplemos, äppelkakor, gele, äppelknyten mm, mm. Pappa lindade in vinterfrukten i papper och sparade i en låda i källaren. Inget fick förfaras. " Hämta några gamla tidningar och sätt igång med att slå in ", sa jag till maken.
Vad då slå in"? Äpplena naturligtvis"! Vi har äpplen fram till jul om vi sköter om dem."
Han tittar förvånat upp ur sin motorblaska och reser sig motvilligt. " Hur gör man?  Varför? Det finns ju äpplen att köpa i affären året om!" " Jag kan inte äta äpplen, fortsätter han, gnällspiken. Jag känner av gallan!" Han som inte ens vet var gallblåsan sitter, i kroppen.
 Försöket till ett gemensamt projekt hade misslyckats. Bara att inse. Jag var ensam med mina äpplen.
Tro inte att jag ger upp så lätt. Ugnen på och äpplepajer in. Doften av äpple och kanel piggade upp och bakandet tog ordentlig fart. Samtidigt puttrade äppelmoset i en stor gryta på spisen. Jag såg framför mig glädjen i mina barnbarns ögon över att få åtnjuta dessa delikatesser.
Glädjen blev kort! Jag vill inte haaa!" Det är surt! Tycker inte om! AAJ !! Mamma! Mormor nyps!
" Tur att man inte började med paketeringen då, sa gubben.
Ett ord till och " Auto und Motorsport" har en prenumerant mindre!!
 

Jylland!

Tjugotre åriga barnbarnet, sextiosex åriga gubben och jag själv, har varit en vecka i Jylland. En stuga byggd nittonhundratrettiosex, har varit vårt hem. " Här känner du dig hemma, farmor, säger barnbarnet. Det finns massor med prydnadssaker och annat skit"! Första kvällen hade vi kräftskiva! Två paket fick tina under resan och avnjöts av tre helt utmattade resenärer. Snapsarna gjord sitt till och förståndet tog slut vid tiotiden. Det finns inga kräftor att köpa i Danmark. Konstigt. Kan det bero på detta att grannfolket vallfärdade runt vårt hus för att lyssna till vårt sörplande? Kanske. Vädret var till vår fördel hela veckan. Tävlingen " vem blir brunast" drog igång. Maken som inte bryr sig om hudfärg, låg på sidan och sov i solen. Halva ansiktet var brunt och resten kan ni själva räkna ut. I min ungdom använde jag min kraft och styrka för att vända på honom. men nu fick det vara. Man kan inte ta ansvar för en vuxen människa! Vill man vara Black and White så får man väl vara det. Barnbarnet är en sportig typ. Varje dag sprang hon nästan en mil. I hård vind. " Kom igen farmor, vrålade hon". Du kan gå även om det värker i ditt knä!" Jag hasade mig runt utan att klaga alltför mycket. Lätt för en tjugotre åring att härja. Lite snabbare farmor! Du kan om du vill! Ungen skall springa en mil i blodomloppet. Det ska inte jag! Bara heja på henne! När jag ser hennes entusiasm och glöd, så blir jag peppad. Kanske om ett år att vi kan springa hand i hand över mållinjen. När jag nämner det för henne så säger hon: Nya knäproteser farmor! Nya knäproteser!!!

Antikmässa i Askersund.

Husbilen packad med hundratals vackra antikviteter (hm), som en gammal ryggsäck Haglöf och allsångshäften på det tyska språket. Det är mycket tyskar i Askersund och jag vill så gärna visa att jag har någonting för alla och envar. Mässan startar på lördagen, men redan fredagkväll är bilen parkerad och tälttaket uppsatt. Denna gång bröt maken av endast en metallstång i taket på tältet. De vingliga tapetserarborden är på plats och så är också maken och jag, i varsin bekväm stol framför husbilen. Nu börjar föreställningen. Knallar från när och fjärran rullar in med sina fullpackade bilkärror. Hej hej!! Tjena moss! Nu är det dags igen .Optimistmen flödar Som etablerad knalle har jag under åren lärt att känna många av dessa härliga människor. Som verkar att utstå allt. Mitt emot oss hamnar ett äldre par. En liten skåpbil med ett lastutrymme kortare än en och sextio, kör fram. Ur bilen kliver två långa resliga personer som omgående tömmer bilen på kartonger och sätter upp bord. När detta är klart, efter ytterligare några timmar, börjar den resliga kvinnan att plocka fram sängkläder. Filtar och kuddar i massor! Plötsligt kliver paret in i skåpbilen. Ska de bo där?? Nej, det kan inte vara möjligt! Hur ligger de? Ligger de sked? Fosterställning? I arla morgonstund vaknar jag i min sköna husbilsbädd.  Stålpinnar som faller mot asfalten och höga skrattsalvor som rungar över marknadsplatsen Klockan är 04:00. Tittar ut genom fönstret och ser hur alla mina grannar jobbar frenetiskt. Tomtar och troll blandas med häxor och spöken. Borden fylls i rask takt. Paret i skåpbilen går dubbelvikta. De har inte satt upp något tak, säger jag till maken De kommer att få solsting. Tuffingar! svarar han. De har nog varit med förr".
En stor dansk graffittimålad buss svänger in och tar plats. Ur hoppar en igenväxt dansk, med långt hår och lika långt skägg. Klick, klick! Ölen kommer fram och bilen töms på diverse. Ut hoppar även sju vuxna personer och två barn.
Var kommer de ifrån? Var fick de plats? Det finns ju bara tre sittplatser? Strunta i det du, säger maken." Nu måste vi börja att packa upp". 
Hettan var olidlig! Som att ha en blåslampa riktad mot kroppen. Paret utan tak kämpade på. Barhuvade ! Ibland vacklade mannen till och tog snedsteg. Han höll ändå ställningarna hela långa dagen .
Maken försvann och var borta över en timme. Jag stod där utan vatten och mat. Uttorkad och uthungrad.
Var har du varit? Jag gick in på restaurangen och åt lunch, svarar han. Jättegott! " Jag kan fixa något till dej också."
Det tog en halvtimme för honom att skaffa mat. En kokt ( kall) korv med pulvermos. ( cement).
Kan det vara så att det är sådana här händelser som får äktenskap att hålla?
 

Går kungen på toa?

När jag var barn så kunde jag inte i min vildaste fantasi tro att kungen gick på toa. Hur skulle det se ut om en kung satt på toaletten. Jag trodde också att barn föddes via naveln. Vi var upplysta på den tiden. För att återgå till toalettbesöken, så kan dessa bli väldigt roliga händelser. Särskilt om man bor på camping. Tio toa bås på rad, med tunna väggar emellan, talar sitt eget språk. Man börjar med att välja rätt tidpunkt. Mellan klockan åtta och nio på morgonen funkar bäst. Välj ett bra bås, gärna i mitten, för stereoeffekt, och invänta gästerna. Nu kommer de! Det slår i dörrarna och man kollar att det är ordentligt låst. Skvalandet drar igång, och ingen verkar att ta illa upp av detta. Enstaka gäster nöjer sig med att " göra lite", som man säger och försvinner ut ganska snabbt. Trossen är kvar! De som ska " GÖRA STORT". Föreställningen kan börja. Någon harklar ljudligt medan en annan drar papper med hårda tag. En annan skrapar med fötterna för att dölja det plumsande ljudet .Det är genant och äckligt att höras! Då händer det!! En rejäl brakare som upprepades gång på gång. Helt enorm! Plumsandet var också rejält, och verkade aldrig vilja sluta. Föder människan barn, undrar jag? Fnitter hördes från ett närliggande bås. Ett hysteriskt fnitter. Här har man gjort allt för att inte höras och så händer detta. Fnittret spred sig och ökade i styrka. Hur skulle människan som brakade, ta sig ur detta utan att visa sitt ansikte. Bli känd på hela campingen! Jag måste tillstå att jag var nyfiken. En stor människa måste det ha varit, att döma av ljudstyrkan. Gå ut och tvätta händerna och stanna där, sa jag till mig själv. Hon kommer snart ut. Övriga damer kom ut, en och en, rödögda av allt fnitter. Vi stod där i en halvtimme och väntade. Skulle hon inte komma ut och visa sitt ansikte för oss. I vilket bås är hon, viskade någon. Alla tittade undrande på varandra. Det kom från höger! Nej från mitten! Jag är säker på att det kom från vänster!
Ingen dörr är ju låst!! Vart tog hon vägen! Hon stod där mitt ibland oss. Hon var någon av oss. Hon var smartare än oss och en hejare på att slå brakare.

Från Rugen ( Rygen) till Ullared.

Mycket intressant har jag upplevt denna resa. Den började med en färjetur mellan Trelleborg och Sassnitz. Båten var en gammal järnvägsfärja som helt saknade lyx och flärd. Hon stånkade sig fram genom vågorna och det gnällde och tjöt  så det stod härliga till. Emellertid så kom vi fram, och nu ska här hittas en campingplats. Jag vill inte påstå att fru Meier, som ägde campingen var en trevlig och serviceinriktad kvinna. Inte alls! Efter att ha fyllt i alla "onödiga papper", och stämplat till höger och vänster, så släpptes vi motvilligt in. Hon påminde oss också om vilken tur vi hade som fick en plats på hennes camping. Camp nummer två visade sig vara en ungdomscamping. Dessa ungdomar verkade gilla att två gamla grårävar tog plats mellan deras fallfärdiga tält. De log mot oss och hälsade vänligt. Hoppas att de inte är ute efter handväskan menade jag på De hade " surfingutbildning på dagarna och ölprovning på kvällarna .Bob Dylan underhöll mig en hel natt Där satt det inte fast. Stränderna var sagolika. Att träffa svenskar är oundvikligt. Emot oss på stranden tågade en reslig man och hans vackra blondin. " Tyckte jag hörde hemlandstoner"? sa den reslige. Härligt! han visade sig vara en Harley Davidsson kille. Hells angels, tänkte jag och drog badlakanet tätare omkring mig. " Vi är ett gäng på tjugo personer som kör runt ön på motorcykel", säger den reslige. " Det tar på krafterna i vår ålder, men det går riktigt bra. "Jag fyller sjuttiotvå, om några veckor, fortsätter han Jag slet av mig badlakanet! Faran var över! Även om han tillhörde Hells Angels så rår han inte på en ung kvinna på sextiofem. Med eller utan skinnväst. Efter tre dagar på stranden var det dags för det kulturella. Fyra och en halv kilometer Prora. Grådaskiga hyreslängor i flera våningar, som aldrig verkade ta slut. Kusligt och overkligt. Dessa kolosser var av Hitler ämnade att användas till så kallade semesterlägenheter. Rättare sagt "avels lägenheter"  .Tack och lov så tog kriget slut innan någon hann att flytta in. Idag rustar man upp vissa av dessa för att sälja ut som insatslägenheter. Vem vill bo där? Maken har ett stort intresse för diverse museer. Världens största lok. Vem vill missa detta? Jag vill! Gamla bilar och annat "spännande", tog honom två timmar att se över. Spelar ingen roll när man är mitt inne i en spännande bok. Rygen är en vacker ö. Långa bok alleer som sträcker sig från stad till stad. Sista campingplatsen fick oss att plötsligt gå tillbaka till femtio-sextiotalet. Restaurangen bestod av gamla industribord i rostig stål. Köket var en ombyggd container. Kocken bar en keps med texten Sverige. Sillen var härsken, men ölen var god! Imorgon åker vi hem om färjan håller. Väl nere i hamnområdet ligger taxfree butiken. Jag måste in där! Man skänker ju bort varorna, nästan. Eftersom vi kom i sista minuten så var det bråttom. Jag handlar om du kollar när bilarna börjar att köra på båten, gastar jag till maken. Mera tänker jag inte orda om detta, men jag är troligen skyldig till en bruten tå på en liten gubbe som kom i vägen för min framfart. Man blir som tokig.
Ullared på hemvägen? Makens förslag. Har karln blivit tokig? Vi bor på campingen, säger han. Jag gav honom att dricka en flaska vatten, i hettan, men han insisterade. Ullared! Väl inne i varuhuset började jakten på gubben. Där är han! Nej, det var en annan! Dääär! Nej han köper inte damunderkläder, vad jag vet. Luften dallrade av hettan, och Ola-Conny och Morgan verkade ha semester. Oj! Där dyker han upp, maken. Han har en tång i handen. Det närmaste man kan komma en schweitzerkniv på det här stället, väser han. En tunika och en ljuslykta hamnade i korgen. Ett paket lökkorv och våtservetter. Tyckte jag inte att folk stirrade ner i min korg. Deras var rågade med diverse "nyttiga"saker.
Vi lade gasen i botten och körde mot hemmet. Här stannar jag inte en minut till, säger maken.
Var det inte du som skulle campa här? Tack och lov för tången han köpte. Där fanns både såg och korkskruv inbyggd. Natten tillbringades mitt inne i urskogen. Att såga ved och njuta av en flaska vin, borde alla få uppleva!
 
 
 
 
 

Aj! Aj! AAAJ!

Man kan inte svälja! Man kan inte prata! Man kan inte dricka och äta. Man kan bara gråta och gny. Sakta men säkert kommer det smygande. Halsen börjar att ömma, och varningslampan lyser. Man intalar sig att det är ett snabbt övergående virus. Men icke. Halsmandlarna är stora som köttbullar, och ilsket röda. Det finns ingen återvändo. Det kommer att bryta ut i sin fulla blom. Likt en alkoholists begär efter flaskan kommer nu jakten efter penicillin. Vårdcentralen? Kom om tre dagar! Hjäälp! Om tre dagar är det onda på topp. Frossan har satt in och inte ens en tesked med vatten rinner ner. Korridorkonsultationer på jobbet? Emot mina principer? Nja, det beror på. Man får väl göra ett undantag, den här gången. Efter två dagar kommer krafterna tillbaka. Mandlarna har sjunkit  ihop och ser nästan normala ut. Smärtan har avtagit och livet återvänder. Tur är väl det eftersom jag ska jobba tre nätter. För att slippa all sjukfrånvaro på grund av halsfluss,mm, så kanske man skulle ha ett litet apotek i korridoren där de drabbade själva kunde plocka till sig vad de behöver, och undvika sjukdomar. Jaså! Inte det! Kan det missbrukas? Det tror jag inte alls. Vuxna människor måste kunna ta ansvar för sig själva. Det är ju inte chokladbollar vi talar om! Nej det var nog ingen bra ide. Man får helt enkelt boka tid på vårdcentralen när man tror att man kan få halsfluss till hösten. I förebyggande syfte! Det gäller att gå den rätta vägen, eller hur?

Löpare!

Varför springer sjukvårdspersonalen i alla situationer? I akuta fall kan jag förstå det, ( eftersom jag oftast själv springer då), men annars. Kommer precis hem från kem-lab där jag har tagit prover på fastande mage. Yr var jag förut och det blev inte bättre av att se en massa personal " springa" förbi. Kan det vara så bråttom med att se om Kikki Pålerud har höga blodfetter? Det borde man kunna se på utsidan. Måste städerskan kasta sig in på toaletten för att byta toarulle? En man i vit rock, med händerna fyllda av provrör, höll på att krossa dessa i sin framfart.
Alla springer! Det måste vara något magiskt med att jobba inom vården. När man tagit på sig sina arbetskläder så brakar det loss. "Hallå där"! Springer du ut och hämtar in nästa patient"! " Jag måste kasta mig ner till matsalen och köpa en matlåda! Nej, nu får vi skärpa till oss! Vi får ta lärdom av apotekets personal. Ingen stress där inte. Lugnt och metodiskt arbetar de på, utan att påverkas av något. Jag satt där härom dagen och väntade på min tur i fyrtiofem minuter.. Jag mådde bara bra av att vila en smula. Titta mig omkring i lokalen. Jag lärde mig under tiden namnen på de flesta handkrämerna i hyllan. Bara en sådan sak! När man så kommer fram till luckan, så får man inte hetsa upp sig för att ens medicin inte finns hemma. Sådant händer och det är ju inte personalens fel. Nej nu ska jag gå till apoteket och göra ett nytt försök. Få se nu! Har jag fyllt termosen och lagt ner smörgåsarna?
 
 

Midsommar.

Några sju sorters blommor tänker jag inte plocka till midsommarnatten. Det kan sluta i fasa och förskräckelse. Som ung och vacker jänta, vill man gärna veta vem den tillkommande är. I mitt fall var det en gammal knotig granne i sjuttio års åldern. Ingen ungersven där inte. Jag tjöt i en vecka efter den mardrömmen och tror även att jag fick bestående men. Varje gång jag mötte gubben fick jag rysningar. Han var pratsjuk och ville gärna klappa mej på huvudet när vi sågs. Min pappa skämdes för mej och tyckte att jag bar mig illa åt, när jag fräste och drog mej undan gubbens klappningar. Överallt dök han upp. Vid midsommarstången, på logdansen och i affären. Var han mitt öde? Jag var ju enbart ute efter de unga killarna. I Brigitte Bardot rutig vid kjol och spetsblus var jag värd något bättre. Tyckte jag själv. Att få åka bakpå en " silverpil", i fullmånens sken eller dansa en tryckare med byns charmör, var det som hägrade.
Därför vill jag nu utfärda en varning!! Om ni absolut måste ha blommor under kudden, så ta plastblommor. Risken finns att ni drömmer om en Tupper-ware försäljare, men allting är bättre än att drömma om en gammal gubbe!
 
Trevlig midsommar till Er alla !

kikkipalerud.blogg.se

Kåsör och undersköterska. Farmor och mormor till 12 barnbarn. Tidigare kåserat i T-Bladet, m.fl tidningar. Har 2010 fått en bok utgiven, innehållande ett antal av mina samlade kåserier. Skriver även dikter och tal till fester, bröllop, mm.

RSS 2.0