Här framför datorn sitter nu tonåringen Eva Maria Christina Östgren ( flicknamn).

Fylld av känslor som har legat i träda under många år .In på scenen träder han. Iklädd glittrande skinnjacka och svarta jeans " You are Always on my mind"! rinner ur munnen på den lilla gråhårige gubben, på sjuttio vårar. Hur många gånger har man inte dansat sista dansen till den låten ?. Dö kär i någon

klumpig, trevande bypojke, som aldrig fick upp knapparna. Jerry ger järnet och lite till. Jag kom på mig själv med att titta efter om Conventum arena var innehavare av en hjärträddare. De snabba höftrullningarna lyste med sin frånvaro, hos både Jerry och mej, men då och då åkte ett ben upp i luften. I can jive, I can jive"! " Let me tell you that I love you"! Ni hör ju själva.

Man hamnar lätt i trans. Vännen Ing-Britt var också märkbart påverkad. Förmodligen tänkte hon sig tillbaka till ungdomsåren i Kopparberg. När hon dansade sista dansen med någon rumpmas från byggda. I andra akten har Jerry iklätt sig blå kostym. Även den med glitter. Hans vokabulär, vad  gäller slangord, är enormt. Visserligen så förstår man inte allt, men han sjunger tack o lov på engelska. I publiken satt mestadels nyfriserade damer med sina gråhåriga herrar. Man kunde se att det ryckte lite lätt i någon fot och  att en tam applåd frambringades. Damerna hade något hemlighetsfullt i blicken och jag vet mer än väl vad de tänkte på.

Har han svårt att andas? undrar väninnan min. Ser du inte vad han flåsar? Genast söker min blick efter en syrgastub. Efter över fyrtio år inom vården så är man skadad. Kan inte helt ansvarslöst släppa loss en sjuttio åring på scenen utan att oroas för hans hälsa. Så är det bara.

Sakta gick vi över stan . Maken sov och det var väl lika bra det så att han slapp att se mitt fåniga leende. Imorgon återgår jag till mitt nuvarande namn: Pålerud.

Tack Jerry Williams! Let me tell you that I love you!